Clara Löfvenhamn, nätverkets grundare, har själv haft ledande positioner, men konstaterar lugnt och utan minsta tvekan att hennes största talang är att coacha andra i att bli eller vara ledare som kan konsten att få medarbetarna att må bra, samtidigt som de driver en lönsam organisation. Bossbrudarna nätverkar, delar erfarenheter och stöttar varandra i allt som handlar om chefsrollen – numera också IRL.
Det finns forskning som säger att hästtjejer blir bra chefer, och Sverige sägs vara det land i världen som har flest hästar per invånare. Så om Lena Forsbergs forskningsresultat från 2012 stämmer om att stallet är en unikt bra miljö för att utveckla driv, makt och inflytande ja då borde vi ha fler kvinnor i chefsposition i vårt land.
– Jag växte upp i Stockholm, nedflyttad till Skåne redan som 16-åring för att gå på hästgymnasium och sedan blev jag kvar här. Nu bor jag i en liten sommarstuga med torn i utanför Höör och jobbar som ledarskapsutvecklare. Jag brukar säga att jag är en naturknarkande ledarskapsnörd som älskar hästar och skog. Ledarskap är det roligaste jag vet, min första kurs i ämnet var som att hitta hem. Teorier och modeller jag stötte på för första gången var mind-blowing. Nu i vår är jag klar med min kandidatexamen i sociologi med specialisering inom ledarskap och organisation, sedan tidigare har jag en kandidatexamen i journalistik. Det har passat mig bra att studera och jobba parallellt eftersom jag är för rastlös för att bara göra en sak i taget. Jag skulle kunna läsa, skriva och prata ledarskap dygnet runt.
Din första kontakt med arbetslivet?
–När jag var 21 kom jag med i min första ledningsgrupp. Det var ett företag inom transportbranschen och när problem dök upp förstod jag att min styrka är att hitta lösningar. Jag var ung och oerfaren men hade många idéer som ingen ville lyssna på. Senare när jag utbildade mig insåg jag att de idéerna jag hade haft som ung ledningsgruppsmedlem faktiskt varit väldigt bra. Jag hade inte varit ute och cyklat, trots brist på erfarenhet. Men jag behövde orden för att göra mig förstådd i organisationen. Det där blev en drivkraft för mig och ledarskapsstudierna blev ett sätt att förstå min omvärld. Ungefär halvvägs in i utbildningen insåg att jag ville jobba som ledarskapsutvecklare, men blev ifrågasatt hur jag som var så ung skulle kunna jobba med ledarskap. Tyvärr saknade jag på den tiden en bra hiss pitch som svar på tal, fast jag visste vad jag gick för och var en stark informell rådgivare både till cheferna i organisationen där jag jobbade och i bekantskapskretsen.
Vad är Bossbloggen och Bossbrudarna!
–Efter journalisthögskolan blev jag sjuk i utmattningssyndrom och fick pausa jobb och studier ett tag. I slutet av rehabiliteringen kom jag på idén med Bossbloggen, där jag sedan 2016 skriver om ledarskap, affärsliv och karriär. Jag tycker att jämställdhetsutvecklingen inom näringslivet går alldeles för långsamt, därför startade jag Bossbrudar, som är en Facebookgrupp inriktad mot kvinnor som är chefer eller siktar på att bli det. Mitt syfte var och är att nätverka, utbyta erfarenheter, kunskap, ge råd och stöd. Medlemmarna funkar som bollplank för varandra. Man ställer frågor och får svar om hur andra gör och har gjort. Coachingen pågår hela tiden på plattformen. ”Nu har jag varit med om det här, vad tycker ni andra att jag ska göra? Folk från helt olika branscher kommer med förslag och tipsar. Det är fantastiskt! Ledarskapsrollen är ju ofta ensam, det är lätt att bli isolerad. Det går inte alltid att prata om allt med sitt team. Bossbrudar utbildar och vi lär oss tillsammans. Vi utmanar varandra och vi reflekterar. Idag är vi 2000 medlemmar. Och har börjat med nätverksträffar i Malmö, Göteborg och Stockholm.
Första chefsjobbet – hur ska man lyckas få det?
–Det är ofta svårt att få ett chefsjobb om man inte har varit chef innan. Så hur skaffar man sig det första chefsjobbet när chefserfarenhet trumfar allt och de flesta chefsforum bara är till för chefer? Jag resonerar så här, ju tidigare i karriären man kan se till att få en ledarskapsutbildning desto bättre. Bossbrudarna ger blivande chefer möjlighet att få en inblick i vad ett chefsjobb innebär. Det allra bästa sättet att utvecklas och lära sig är att göra egna misstag, det näst bästa är att lära sig av andras upplevelser, konkreta situationer och missar. Jag coachar i att framhäva det informella ledarskapet på arbetsplatserna, att lyfta fram situationer då man kanske haft en rådgivande position eller ett chefsvikariat under kortare tid. Allt sådant ska upp på Cv:t eftersom det kan hjälpa dig att få det första chefsjobbet.
Vilket stöd får de blivande bossbrudarna?
–Uppmuntran att våga söka chefsjobb. På plattformen delar alla med sig av sina erfarenheter. När vi har Bossbrudsträffar får medlemmarna chans att mötas utanför datorskärmarna och delta i workshops med olika problemformuleringar baserade på dilemman från verkligheten. Här får deltagarna inte bara resonera kring hur de själva skulle ha löst situationen utan också höra hur andra hade tänkt och träna sig i att reflektera över olika effekter som beslut kan få.
En kvinna som vill bli chef – vad ska hon göra?
–Söka jobbet trots att hon inte är hundra procent säker på att hon är tillräckligt kvalificerad och uppfyller alla kriterier. Hon ska berätta på sin nuvarande arbetsplats att hon vill bli ledare i framtiden. Och hon ska fråga sin chef eller andra relevanta personer vad hon kan tänkas behöva för att lyckas. En handlingsplan underlättar ofta! Gå en ledarskapsutbildning. Skaffa en mentor eller coach. Det är 70 procent kvinnor och 30 procent män som anlitar mig som ledarskapscoach.
Ditt eget ledarskap och dina bästa förmågor?
–Jag är tydlig, och tar uppdraget på största allvar. Jag försöker göra mig umbärlig. Att vara oumbärlig som chef är inte hälsosamt varken för dig själv eller medarbetarna eftersom du behöver vara på plats hela tiden för att känna till allt som händer. Gör du allt själv riskerar du att bli en flaskhals. Medarbetarna får inte vara delaktiga eller vara med och fatta beslut, de får inte eget ansvar. Jag har lärt mig min egen läxa, jag blev sjuk av att vara oumbärlig och tänker undvika att göra det misstaget igen.
Hur är du som coach?
–Mitt uppdrag är att hjälpa klienten att få en riktig utveckling. Jag stryker inte medhårs, utan utmanar och ställer jobbiga frågor. Förändring och utveckling är sällan varmt och mysigt. Jag hjälper chefer att bli ännu bättre. Min vanligaste uppgift är att stötta ledare i att göra sig mer umbärliga, bli mindre stressade och mer trygga i sin roll. Vi har en arbetsmarknad där färre människor ska göra mer jobb på kortare tid. Det är absurt. Att kunna navigera i det klimatet handlar om att ta hand om sina medarbetare, sin organisation – och om chefen själv.
Det coachande ledarskapet?
–Jag är diplomerad coach och har tagit fram en egen ledarskapsmodell. När man som chef känner att något skaver, att någonting är tokigt, då kan coaching vara ett oerhört effektivt verktyg att ta till. Som coach gäller det att ställa frågor på ett sätt som gör att klienten lär sig hitta de egna svaren, och att resonera sig fram så att man når sina mål. På relativt få samtal brukar det hända massor. Bara det att en chef ger sig själv tid för reflektion innebär ofta en stor positiv förändring. Att bara släcka bränder än här än där och att sitta i oändliga möten håller inte i längden.
Vad utmärker en bra chef i dina ögon?
–Hen kan konsten att få sina medarbetare att må bra och bidra till att organisationen är lönsam - på samma gång. Ofta ställs de här variablerna mot varandra, och lönsamhet går för det mesta före allt. Den andra delen som handlar om medarbetarna ses som en kostnad som man kan vara utan. Det där är bullshit! Forskningen visar att när medarbetarna känner sig bekräftade, sedda, hörda och får ta ansvar då ökar engagemanget och då ökar lönsamheten också för att alla gör ett bättre jobb. Inte särskilt kontroversiellt, eller hur? Sjukskrivningsantalet på grund av stressproblematik har ökat med 370 procent sedan 2011 för kvinnor i åldern 25 till 29. Och statistiken totalt sett är inte heller vacker. Ska vi verkligen ha ett sådant arbetsklimat? Jag tycker inte det, och här spelar ledarskapet en oerhört viktig roll. Alla kommer ihåg om de har haft en riktigt bra eller en riktigt dålig chef. Det där slår aldrig fel. Chefen sätter en stor prägel. Jag har ett exempel som jag gärna drar: På vilket sätt chefen anländer till jobbet kan ha stor effekt för arbetsklimatet den dagen. Om hen stormar in, med blicken i golvet och stänger dörren om sig med en smäll, då blir stämningen lätt därefter. Medan chefen som startar morgonen med att säga hej och fråga hur medarbetarna mår skapar en medmänsklig organisation åt sig och personalen. Det är så lätt att tappa bort det mest elementära.
När vi har en stressreaktion i kroppen kopplas förmågan att känna empati bort och det funkade bra på savannen men är sällan bra i ett kontorslandskap. Våra hjärnor har inte riktigt hängt med. Chefer är inga superhjältar, det är det bra att komma ihåg.
Egenskaper du inte vill se hos en ledare?
–Jag gillar inte låt-gå-ledarskap, det är oansvarigt. Jag vill inte se chefer som prioriterar sig själva, eller kortsiktiga resultat på bekostnad av medarbetarna och/eller organisationen. Sådant gör mig vansinnig. Ledarskapet är så viktigt och påverkar så många, det förtjänas att tas på allvar. Medmänskligt ledarskap tjänar man på i längden!
Märker du av att bossbrudar och blivande bossbrudar har särskilda kvaliteter?
–Här finns mycket kompetens och talang! Jag ser ledarfärdigheter, emotionell intelligens, starka drivkrafter, ambitionen och viljan att göra ett bra jobb. Och inte minst mod. Att vara chef är att vara modig. Det krävs mod för att lyckas vara chef med hjärtat.
Kvinnligt kontra manligt ledarskap?
–Jag gillar inte att dela in ledarskap efter kön, det blir så lätt förminskande. Min vision för Bossbrudarna är att lyfta fram kvinnor i ledarpositioner. Bossbrudarna handlar inte om kvinnligt ledarskap, det handlar om ledare. Det behövs fler kvinnliga chefer i näringslivet! Det kan vara bekvämt att säga: Vi har letat efter en kvinnlig säljchef, men det finns ingen! Det finns det visst det, kanske någon bland våra 2000 medlemmar skulle kunna passa? Ett problem är att mycket rekrytering sker via nätverkskontakter och det är jag väldigt kritisk mot för det blir extremt exkluderande. Lär känna rätt folk så får du jobb… Det är inte alla som är extroverta och gåpåiga, det finns gott om introverta chefer som också är sociala och gör ett jättebra jobb som chef.
Morgondagens ledare?
–Det vi ser hos millenials, alltså Generation Y och Z (folk födda mellan början av 1980 och 2000 reds anm.) om jag generaliserar lite så är det att vi är otåliga, vi vill att saker ska hända fort, vi vill ha snabb feedback, ja feedback på allt vi gör. Är det här bra? Gör jag rätt? Vi är värderingsdrivna, det räcker inte med att företaget har en snygg policy, den ska efterlevas också. Även om många idag lider av psykisk ohälsa och stressrelaterade problem så är många av oss kritiska och kräsna. Millennials vill inte bli chefer under vilka omständigheter som helst. Det ska vara rätt förutsättningar; med en bra organisation och justa omständigheter. Får man inte allt det så är det inte värt det. När nya medarbetare från nästa generation skolas in blir det en påverkan på arbetsplatsen. Min dröm är att vi ska kunna mötas över generationsgränserna och att kravet på chefserfarenhet för att få en position som ledare ska luckras upp, att annan erfarenhet ska ses som lika relevant. Mötet mellan millenials och den äldre generationen resulterar förhoppningsvis i att utvärderingstiderna inför en anställning kan bli kortare och att organisationer blir mer snabbfotade. Det ska gå att testa nytt snabbare. Det är min övertygelse att det inte bara är möjligt utan nödvändigt och en del av framtidens arbetsliv att bygga organisationer som är lönsamma, välmående - och därmed jämställda.
Gyllene tips för en bra ledare?
- Ta hand om dig och dina medarbetare. På riktigt. Se till att ni har rätt resurser och verktyg för att kunna göra ert jobb.
- Respektera dig själv så som du respekterar andra. Använd samma måttstock för dig själv som dina medarbetare.
- Ha ambitionen att vara snäll och kritisk mot dig själv på samma gång.
- Ta din makt på allvar och dela med dig av den så mycket det går. Folk växer av makt och ansvar – låt dem få göra det.
Vad har du tagit med dig från stallet?
–Jag har hört sägas att jag är modig. ”Hästeriet” lärde mig medvetenhet om vad jag utstrålar och det faktum att det inte går att behandla alla så som du själv vill bli behandlad. Som chef gäller det att kunna ta reda på både vilka behov varje individ har, och hela gruppen som team. Hästar är personligheter de luxe, de lärde mig att det ibland behövs lite hårdare tag, men att man lika ofta kommer längre med mjukhet.
Av:Kersti Hilding Hansen
Foto: Johan Lindvall
