Att leda personal är en utmaning varje dag. Men det är inget jämfört med att leda arbetet när tusentals liv står på spel.
- Jag har ett hatkärleksförhållande till ledarskapet i krisdrabbade områden, säger Johan Mast, generalsekreterare för Läkare Utan Gränser.
Han vet hur det är att leda personal när kaos råder och förutsättningarna är de allra sämsta. Johan Mast har sett sådant som ingen människa ska behöva se och arbetat under minst sagt bedrövliga förhållanden - samtidigt som klockan tickar.
Att vara först på plats i ett krisdrabbat område ställer ledarskapet på sin absoluta spets.
- Lyhördhet och lojalitet är otroligt viktigt inledningsvis, säger Johan Mast, generalsekreterare för Läkare Utan Gränser.
|
Under sina drygt tio år hos Läkare Utan Gränser har han ställts just inför de utmaningar som det innebär att komma först till platser där konflikter och kriser råder.
Han vet därför mycket väl hur man skapar ordning i kaos och hur man strukturerar arbetet för att hjälpa utsatta människor.
- Det gäller att snabbt bilda sig en uppfattning om situationen och sedan ta hand om de stora prioriteringarna.
"Vi möttes av kaos"
När Sydsudan drabbades av ett kolerautbrott 2006 ryckte Läkare Utan Gränser ut. Johan och två kollegor, en läkare och en sjuksköterska, var med i teamet som var först på plats. Så snart de landat skjutsades de till en klinik där tillståndet var kaotiskt.
- Vi hade ingen aning om hur situationen såg ut eller vad vi skulle göra när vi blev avsläppta. Vi möttes av totalt kaos. Levande låg blandade med döda, sjuka tillsammans med friska. Förhållandena var helt enkelt de sämsta tänkbara.
Medan läkaren och sjuksköterskan satte igång med att hjälpa behövande fick Johan Mast ta hand om logistiken.
- Jag försökte skaffa mig en överblick över situationen och hittade sedan en assistent som jag anställde. Därifrån fick jag gå metodiskt tillväga. Assistenten fick en lista på saker vi behövde och uppgiften att rekrytera fler personer som kunde hjälpa till. Det handlade om att prioritera och lösa allt steg för steg för att säkra patientflödet, säkerheten och minimera smittorisken.
Vad är viktigast i rollen som ledare när du ställs inför en situation som den i Sydsudan?
- Att delegera och lita på att alla andra sköter sina roller och gör sitt jobb är väldigt viktigt. Sedan gäller det att ha tät kontakt med läkare och sjuksköterskor för att få aktuell information som ligger till grund för prioriteringar.
Vad skiljer ledarskap i krissituationer mot vardagligt ledarskap i organisationer och företag?
- Jag skulle säga att det finns väldigt många likheter. Jag måste vara beredd att fatta många snabba beslut varje dag eftersom omvärlden förändras snabbt och vi måste kunna ställa om när förutsättningarna förändras. På samma sätt måste jag hjälpa till med att se möjligheter och hitta lösningar, precis som på fältet. Den stora skillnaden är att det vi gör här på kontoret inte handlar om liv och död, utan snarare handlar om större perspektiv och mer långsiktiga strategier.
Vilka är de största utmaningarna som ledare i kris?
- Att få team sammansatta av människor från olika länder och kulturer att jobba åt samma håll och att få dem att acceptera och respektera varandra. De kulturella skillnaderna är också en väldig styrka.
Hur stor betydelse har tidigare erfarenheter och kunskap i krisarbete?
- Det är a och o. Det är övning man lär sig av. Man kan behöva ta beslut som går emot regelboken eller våra riktlinjer och då kommer erfarenheten in i bilden. Man vet vad som fungerar. Erfarenhet kan också vara viktigt av trovärdighetsskäl.
Vilka lärdomar har du fått av att leda arbete på fältet?
- Tolerans för olikheter och att det finns många olika sätt att göra saker på. Det finns egentligen väldigt få fel och många rätt.
Men också att det finns universella komponenter i ledarskap oavsett vilken roll man har eller var man är. Tydliga förväntningar, tydlig kommunikation och respekt är lika viktigt oavsett vilken kultur man kommer från, humor likaså.
Anders Nilsson
