Jag stöter alltför ofta på människor inom näringsliv och HR som betraktar denna generation som fullständigt obegriplig, ja, nästan mystisk. Att äldre generationer är obekväma med de yngres världsbild är närmast en naturlag. Att så småningom lära sig av nya generationer borde vara minst lika naturligt.
De önskar sig empatiska och inkluderande ledare, snarare är dominanta och hierarkiska sådana.
För min generation, 80-talisterna, låg revolten i att se oss själva som individualister och att ständigt ifrågasätta allt. Vi sågs som hänsynslösa och egoistiska när vi var unga, men har med åren kommit att bli uppskattade för att vara driftiga och kreativa problemlösare. En liknande resa är jag övertygad om att Gen Z också kommer att genomgå.
Gen Z är en trygghetssökande generation, det visar sig på många sätt. I Universums årliga studentundersökning syns det tydligt. Hög inkomst, trygg anställning och goda referenser för framtida jobb är de tre viktigaste egenskaperna som nyexaminerade studenter letar efter hos en arbetsgivare. De önskar sig även empatiska och inkluderande ledare, snarare är dominanta och hierarkiska sådana. Utöver det är det allt färre som svarar att de prioriterar att bli utmanade på sin arbetsplats. Sedan år 2019 har intresset dalat och är nu rekordlågt på 29 procent jämfört med 37 procent fem år tidigare.
De var barn, eller tweens, när finanskrisen slog till år 2007 och fick då ta del av sina föräldrars ekonomiska oro.
Det här är en grupp som kommer från en annan uppväxt än min egen. De har sett sina föräldrar arbeta tills de kollapsat, eller åtminstone varit nära på. De var barn, eller tweens, när finanskrisen slog till år 2007 och fick då ta del av sina föräldrars ekonomiska oro. Många av dem har gått i skolan under den största pandemin på 100 år, och ska nu kliva ut i arbetslivet samtidigt som en ny ekonomisk kris råder, för att inte tala om krigen som pågår bara timmar bort. På toppen av det kan de förvänta sig ett arbetsliv med pension tidigast vid 70 års ålder enligt prognosen.
Jag känner inspiration när jag betraktar unga som vågar ställa krav.
Mot den bakgrunden tycks det fullkomligt rimligt att Gen Z vill jobba för att leva, och inte prioriterar att leva för att jobba. Deras ideala arbetsliv innefattar minimal stress och press, rättvisa löner för arbetet de utför, säkra anställningar och en god balans mellan arbete och privatliv. För mig låter detta som önskelistan för alla arbetande människor, snarare än ett bevis på världsfrånvändhet. De drömmar och ideal gruppen besitter är kanske det yttersta beviset på deras intelligens och trots deras få år - livserfarenhet.
Jag känner inspiration när jag betraktar unga som vågar ställa krav, inte för att slippa jobbiga uppgifter, utan för att de redan har sett och levt igenom stora samhällsmässiga påfrestningar och ändå vågar drömma om ett trygg framtid där arbete är en del av livet, inte navet i det.
Emil Adén, Sverigechef på Universum
Om Emil Adén
Emil Adén, Sverigechef på analys- och employer branding-företaget Universum, blir en återkommande krönikör här på HRnytt. Han är en erkänd profil inom HR med mångårig erfarenhet från både Nordea och Trafikverket.
Se Emils LinkedIn här.
Emil kommer att erbjuda HRnytt:s läsare värdefulla insikter, tips och reflektioner om HR, employer branding och rekrytering.
