Förr sas det att en taxiförare behövde kunna två saker, köra bil och hitta i staden. Men när gpsen kom ändrades det till att en taxiförare behövde kunna köra bil och sedan ge service. Hitta gjorde alla taxiförare och den viktigaste yrkesfärdigheten blev då att kunna göra taxiturer trevliga för varje passagerare.
På likartat sätt behövde jag förr vara superexpert på de ämnen jag lärde ut, men nu behöver jag främst vara expert på att lära ut istället. Ämnena utvecklas ofta så snabbt att jag inte är säker på vilka kunskaper som är mest aktuella för olika grupper. De är också fler som är pålästa på alla ämnen på olika nivåer. Jag kan nyttja att fler kan mer och se mig både som utbildare och facilitator.
Jag balanserar mellan två roller i mitt yrke. För ena halvan av tiden står jag på scen och föreläser för hundratals personer, där interaktionen är minimal. Den andra halvan spenderar jag i ett mindre rum med en liten grupp, där jag istället fokuserar på att lyssna på deltagarna. Tidigare var kursledning liktydigt med att föreläsa, men nu innebär det att jag kommer med en genomtänkt plan för sessionen, samt en eller två alternativa planer för att anpassa mig till olika situationer.
Mitt kunnande har flyttats från att varit bäst på ämnet, till att vara bäst på att skapa och anpassa läroplaner. Jag märker hur allt fler kunder också förändrar sina preferenser, från varumärkena som var experter i sitt ämne, till att välja utbildare efter deras färdigheter att lära ut oavsett teman. Det händer att jag får förfrågningar om att undervisa i ämnen jag inte är bekant med. Kunden verkar mindre intresserad av min specifika kunskap, under förutsättning att jag kan sätta mig in i nya ämnen för att sedan undervisa dem. Detta är något jag kanske skulle kunna göra, men för mig räcker det med att undervisa de ämnen jag redan behärskar.
För mig är en kursledares viktigaste egenskaper att ha en plan, men att vara redo att anpassa den. Det händer att jag får frågor om något jag haft med i min stora workshopsväska och varför vi inte använde det. Mitt svar brukar vara att jag inte behövde det denna gång. Vissa verkar missa att för att kunna lära ut bra, måste jag ha med material för mer tid än vad som vi kommer ha.
Idag är jag också beredd på att läsa på efter ny fakta innan, ibland även under tiden, då dagens deltagare har tillgång till mycket mer information än någonsin tidigare. Jag behöver vara ödmjuk och kunna backa och be om läge att ta reda på saker när en aspekt jag inte hört talas om innan dyker upp.
Dessutom måste jag se helheten att lärandet idag inte handlar om att bara ge teori. Det kan alla hitta själva. Jag behöver ge teori som en del, men också skapa övningar. Det räcker inte med någon bikupa, eller ett slarvigt rollspel. Övningarna behöver vara intressanta, roliga och ge insikter. Sist i varje pass har jag även en reflektionsrunda och inte bara sist. Löpande stämmer jag av med deltagarna och anpassar innehållet.
Även om jag gärna vill att alla kunder ska vara okej med att välja oss på Förbättringsverket, vet jag att det inte räcker längre. Kunden vill veta exakt vem och välja personen. Vilket jag tycker är rätt, för idag finns all teori ett klick bort. Tricket för oss utbildare är att förvandla teori till förankrad kunskap och det beror på vår yrkesfärdighet!
Av: Gunnar Söderberg
Om
Gunnar Söderberg jobbar med människor och grupper genom att designa upplevelser som hjälper dem att växa. Både som en inspirerande föreläsare som får publiken med sig och som ser till att deltagarna tar med sig lärdomar som de använder i vardagen.
Gunnar har en bakgrund som säljare och chef, kombinerat med att ha arbetat hos förbunden Ledarna och Unionen. Han har även verkat som speldesigner och tagit gamification till en ny nivå och hjälper till med både skrivna och oskrivna regler som skapar en bättre social arbetsmiljö och en produktivare arbetsplats. Det kan vara allt från 45 minuters inspiration till ett par halvdagar med övningar som hjälper till att skapa en bättre arbetsmiljö.
Du hittar mer information om Förbättringsverket här
