Det introverta ledarskapet
Foto: Anders Hansson
PUBLICERAD 2021-08-25

Det introverta ledarskapet

Linus Jonkman arbetar med organisationsutveckling och organisationskultur. Han är författare, föreläsare, illustratör och HR-profil. I intervjun reder han ut begreppen introvert och extrovert och berättar om fördelarna med det introverta ledarskapet

Berätta om dig själv

Jag växte upp vid kusten i ett litet samhälle och tillbringade de första åren av mitt liv med min morfar, min Bassethund och min mamma. Eftersom det var glest, och inte så mycket andra barn runt om kring, var det en miljö och en familj som lämpade sig väl för en introvert personlighet. Min mamma har alltid varit uppslukad av sina böcker och min morfar gick mest runt och vandrade på stranden, plockade grejer och snickrade. Ingen av dem var speciellt socialt bevandrade. Det gjorde att jag fick mycket tid för mig själv och kunde utveckla sidor som att läsa, skriva och teckna.

När skoltiden började så var det första gången jag blev varse att man kan behöva anpassa sig till andra och vad som händer om man inte tar den kostnaden. Om man inte lägger tid på att fundera på vad de andra lyssnar på för musik eller håller på för hockeylag så blir man utanför. Det hände mig kring mellanstadiet då jag hade en upplevelse av att jag inte hade så många vänner. Jag behövde anpassa mig. Är man inte extrovert måste man göra en egen version av det. En fejkad version. Jag blev rolig. Studerar man alla komiker man hört talas om, när kameran inte är på, eller i förtroliga intervjuer, så får man just det perspektiver på dem. Att de ofta är tillbakadragna människor. Jag började med att vara rolig och tog ganska mycket plats.

När fick du ditt första chefsjobb?

Mitt första chefsjobb fick jag när jag var 30 år. Jag var konsultchef och hade 30 konsulter som rapporterade till mig. Hela västvärldens arbetsliv är strukturerat på det sättet att ju högre upp du klättrar desto mer tid kommer du att behöva lägga på möten, träffar med människor och sådant du inte kan förutbestämma och planera i detalj innan. För mig blev det som en stigande mängd av stress för varje år i arbetslivet.

Efterhand utökades rollen. Kunder och konsulter som rapporterade till mig blev fler. Jag började inse att det här fungerade inte på samma sätt som träning. Vill man bli starkare så övar man sig, höjer vikterna lite och efter hand blir man starkare. -De här sakerna kan du inte påverka eftersom det är din personlighet, Oavsett hur många företagsmingel jag gick på så var jag alltid helt dränerad efteråt. I samband med det så hade jag börjat läsa psykologi parallellt med jobbet och då hittade jag tillbaka till den personligheten jag hade som barn. Jag är lika introvert nu som när jag var liten och hängde med mina Bassethundar förutom att jag under uppväxten la mig till med en slags teaterpersonlighet som var annorlunda. När vi är barn så tänker vi inte så mycket på hur vi är, vi bara är.

När vi blir tonåringar och ska anpassa oss är det oftast där som normer formar om oss. Det som samhället tycker är en idealisk karriärsperson till exempel. Den beskrivningen låter aldrig som en introvert person. Det är väldigt lätt att man dribblar bort sig själv där. Man tänker: “Jag måste bli mer slagkraftig, tydlig och dominant. Peka med hela handen.”

Fick din aha upplevelse några direkta konsekvenser?

Jag blev mer uppmärksam på när jag var mig själv och när jag hittade på en person för att passa in. När jag kom på mig själv tänkte jag: “Det här är jätte falskt. Det här samtalet, den här konversationen gör jag bara för att spela med i ett spel.” Jag slutade låtsas och började säga alla konstiga saker som faktiskt kom upp i huvudet på mig. Genuina saker som man tänker när man har ett samtal. Jag kom på att när man är genuin, även om man inte passar in i normen så kommer man längre. Folk känner att du är genuin. När man inte säger samma saker som alla andra förväntas säga då blir det oftast intressant. Så har jag alltid själv känt kring människor, som kanske är lite udda, lite kantiga. Det är oftast de som har något att berätta som är värt att lyssna på.

Var det nu du började studera dig själv?

Precis. Jag var en sådan person som kunde gå in i ett rum och fundera på vad jag skulle göra föratt passa in i det rummet. Jag började tänka på hur det kändes att vara i ett rum med främmande ansikten. Då kunde jag förstå den känslan och agera utifrån den. Framförallt då man kan erkänna för sig själv att: “Vänta lite nu, det här är jätte obekvämt för mig.” Du får en helt annan styrka. Du kan fortfarande gå in i de olika situationerna men med vetskapen om vem du är.

När började du skriva böcker?

Jag har nästan alltid skrivit när jag jobbat intensivt med ett specifikt ämne. Den första bok jag skrev kom ut när jag var 34 år. Jag har skrivit tolv böcker och tio av dem är utgivna. De sista tio åren har jag rört mig inom HR sfären helt och hållet. Den här resan med att studera sig själv inspirerade mig till att sätta mig in i medarbetarskapet. Jag skrev en trilogi med böcker. Om jag skulle läst något första året jag började jobba, vad skulle ha kunnat hjälpa mig att förstå mig själv mer i min personliga utveckling? Böckerna öppnade dörrar, gav fler roller och gav mer kunskap. Den nya kunskapen sporrade mig till att skriva. Teori och praktik.

Sedan kom första boken om introverta. Hur mottogs den?

Boken kom ut 2013 och det var överväldigande hur den mottogs. Boken låg etta på Bokus i flera veckor. Journalister hörde av sig och människor i olika åldrar, genus och från olika länder. Först från Sverige, sedan från Norge, Danmark, Finland och boken gavs ut på engelska. Hela tiden har budskapet varit det samma. Att det är många som trott att de har en diagnos för att de känt sig så annorlunda från mallen. Sedan får de höra talas om ordet introversion, får det förklarat för sig och känner att de har fått en upprättelse. Det har varit överväldigande att vara den som författat en sådan bok.


Prestationen för gruppen blir bättre och sammanhållningen blir högre när man har olikheter i personlighetsdragen.


Bakgrunden till Handbok för introverta?

Den första boken var lite mer uppkäftig och använde extrovert mer som en karikatyr för att jämföra olika sätt att vara på. Den var till för människor som känner att introversion är ett handikapp. De skulle få känna att det istället är en serie med styrkor. De senaste åren har det kommit mycket vetenskap inom området. Detta är utan tvekan det mest efterforskade personlighetsdraget som finns. Vi har känt till det i hundra år och sedan dess har det kommit tusentals olika avhandlingar och studier i hur introversion tar sig uttryck i olika sammanhang.

Jag har också så mycket egna livsupplevelser i min roll som ledare att jag kan blanda upp med mina egna anekdoter och illustrera vad vetenskapen säger. Därför blev det en uppföljare som heter Handboken för introverta.

Du är rolig i boken

Jag tycker det är viktigt att blanda in humor. Det blir en kontrast när man pratar om allvarliga ämnen. Kontrasterna är viktiga. Det håller intresset vid liv.

De vackra bilderna?

De flesta är på mina barn. Den första är på Smilla. Jag har försökt illustrera de personlighetsdrag de har. Jag är glad över att jag fått chansen att illustrera min egen bok. Mitt berättande går ihop med bilderna. Lite speciellt är också att två av mina närmaste vänner figurerar på den bilden som heter Relationer. Jag lärde känna dem genom den förra boken. Kvinnan på den bilden var tillsammans med en introvert man och hon fick en helt annan förståelse när hon läst min bok och skrev till mig och tackade. Vi fortsatte att kommunicera vi tre och blev jättegoda vänner. De är gifta idag och därför kändes det så fint att göra en bild på dem tillsammans. När man är introvert kan man bli inspirerad av någon som inte är det. Då har man någon som oftast tar chanser och tar initiativen och som är spontan. Ibland leder det till att man får en ny upplevelse. Jag tror någonstans att det finns en dynamik i de här olikheterna.

Vad är skillnaden mellan introvert och extrovert skulle du säga?

En introvert person är någon vars batteri laddas när de är själva och inte har social interaktion med någon. När du är extrovert så laddas ditt batteri när du har social interaktion med andra människor. Båda parterna försöker hitta rätt nivå av dopamin och vi är olika toleranta för det. Extroversion handlar inte om att vara social. Det handlar om social uppmärksamhet och känslighet för belöningar. För en extrovert person händer det mycket mer i kroppen när de får en trisslott. Det finns en känsla av att det här kan bli någonting. En introvert person reagerar inte så mycket på det. Idag säger man att den absoluta kärnan är hur känslig man är för belöningar och att belöningar oftast har en social valuta. När människor pratar med dig så hägrar det någonstans en belöning i den konversationen som kan leda till att du får uppmärksamhet och uppskattning.

Fördelen av att leva och verka som sig själv?

Det är först då som man blir en människa som kan påverka, inspirera och nå sin fulla potential. Så länge du låtsas vara någon annan kommer du alltid att vara en blek kopia av andra människor. Även om det går bra för dig och du har en jättehög månadslön, så kommer du aldrig att känna dig lyckad för du någonstans inuti dig själv känner att det är någonting som skaver. Det är en upplevelse jag själv har haft. När man börjar vara sig själv så blir det plötsligt helt irrelevant vad man tjänar. Det är mer insikten om att man lever och verkar som sig själv. Det är den största psykologiska belöningen man kan ha. Det är min upplevelse.

Man ska börja med att fundera på vad man väljer att göra de stunder som man inte alls behöver göra något. Stunder som går på autopilot. Då dras man automatiskt till saker som passar en. När all tvätt är vikt. När allt är städat, vad händer då? Vad dras man till för aktivitet. Det är ett frö till att förstå vem man egentligen är personlighetsmässigt.

Oftast är man så färgad av yrkeslivet och har gått så hårt in i en roll att man har svårt att veta vem man egentligen är. Den stora styrkan är att komma fram till att den här situationen jag är på väg in är väldigt obekväm. Att vara medveten själv om att man tycker att det är obekvämt. Att vara sig själv är en mycket bättre utgångspunkt än att stålsätta sig och gå in och låtsas vara någon annan för att överleva. Någonstans bygger allt på att hitta sig själv och vara genuin i den man är. Då kommer man snart att komma fram till att nästan alla yrkesroller man kan ha, nästan alla situationer man kan vara i, där finns det ett sätt att anpassa dem till den personligheten man redan har.

Det är lätt att tro att en yrkesroll som till exempel säljare, bygger på att du måste prata sjukt mycket och vara oerhört kontaktsökande. Sanningen är att det finns många säljare som är duktiga på att lyssna in behov och vara där när kunden behöver och inte pushar för mycket. Det finns forskning som pratar om myten av den sociala säljaren. Där har det visat sig att de sociala säljarna inte alls är de som säljer bäst utan det är oftast de introverta.

På den här vägen att bli mig själv brukar jag luta mig mot uttrycket att man ska tävla mot sina styrkor och träna sina svagheter. Jag tror att om man som introvert kommer fram till att man inte alls platsar i de här sociala mingel situationerna, som är rätt spontana till sin natur, då kan man träna. När jag hamnar i en sådan situation, vilket många yrkesval kommer att kräva av mig vid något tillfälle, vad kan jag göra då? Kan jag memorera ett par typiska standardfraser? Fundera på vilka frågor man absolut inte ska ställa till folk. Vad kan jag göra för att uppfattas på rätt sätt? Då kan man träna upp ett beteende som gör att man kan häva och hantera den situationen även om personligheten egentligen inte direkt brinner för det.

Hela den här processen med att leva och verka som sig själv, är att medla mellan att man veta vem man är och att medvetet göra kompromisser för att passa in. Du måste vara beredd att kompromissa med dig själv för att till exempel en relationen ska fungera i längden. Om två människor låser sig och säger att: “Det där är inte min grej” Då får man två människor som bor med varandra som två främlingar. Någonstans i ett fungerande liv så tror jag att det måste finnas en kompromiss mellan den man är och det man behöver uppnå.

Hur är det att leda som introvert?

Om du bara vågar bottna i din introversion kommer du att komma fram till att du vill låta dina medarbetare tänka och tycka saker själva. Du tar inte all samtalstid på mötena. Det är en av de lättaste sakerna med att vara introvert. Du känner inte att du måste påverka och styra allting hela tiden. Du måste inte heller ha ett visst anseende och en viss status gentemot andra. Det är lättare att luta sig tillbaka och låta medarbetarnas kompetens komma till sin rätt. Det är en styrka med att vara en introvert ledare.

I en Harvard-studie från 2012 där man jämförde olika arbetsförhållanden, kom man fram till att om arbetstagarna är erfarna och om arbetsuppgifterna kretsar kring kreativitet så var introverta ledare mer effektiva i gruppsammanhang. De gav mer plats för medarbetarna att diskutera istället för att gå in och dominerade mötena. Däremot om arbetsuppgifterna var mer algoritmiska där man egentligen bara kunde utföra dem på ett sätt, då var oftast extroverta chefer effektivare.

Jag märkte en sak när jag jobbade på Prisjakt, där vi hade många introverta chefer. Där fanns det ett intressant mönster. Med extraversion så kommer det en självsäkerhet. Det är inbäddat i personlighetsdraget. Extroverta chefer är oftast säkra på sin förmåga. Introverta chefer är oftast tveksamma till om de egentligen ska vara ledare, men om man tittar på vad deras medarbetare tycker så är de vansinnigt populära.

Vi hade två kvinnliga ledare som jag tänker speciellt på. När man tittar på den personaldata som kom in från deras medarbetare så var de högt skattade. Båda de här cheferna brottades hela tiden med frågan om de skulle vara ledare eller inte och om de var lämpade för det. Det var intressant. De som ledde bäst tyckte minst om sin förmåga att leda.

Styrkor hos introverta ledare?

En styrka som finns och som också stöds av vetenskapen, är att introverta personer har en tendens att ta ganska lång tid på sig med beslutsfattandet. Mindre av en magkänsla kring saker och är egentligen inkapabla att fatta snabba beslut. Jag blir alltid själv apatisk när någon berättar någonting från ingenstans som jag ska fatta beslut om. Sedan tänker jag en stund på det och bygger en känsla över tid på hur jag vill göra. -Det är viktigt att inte ha fel och då kommer introversion att vara en styrka. Den gör att du inte vill reagera, du vill reflektera. Ibland är det inte en vinst att fatta snabba beslut. Väldigt ofta så är vinsten att fatta rätt beslut och då är det en tillgång att vara introvert.

Det är också en tillgång att man rent kognitivt som introvert kan stanna länge med fullt fokus på samma uppgift. Dopaminbehovet är så lågt att du inte blir uttråkad, vilket gör att din hjärna kan fortsätta att prestera på full kapacitet. Kommunikation med en person i taget är en styrka hos många introverta. Att ha utvecklingssamtal eller förhandlingar där det är lätt för en introvert person att vara närvarande i samtalet.

Det spontana ordet, att behöva ställa sig på scen och säga något till en grupp, det är en egenskap som jag tror de flesta extroverta är bättre på. Men om någon sagt i förväg att: “Kan inte du gå upp och hålla en halvtimmes presentation.” Det är en paradgren för introverta. Då kan man sitta i två veckor och verkligen strukturera sitt innehåll. Hitta den perfekta retoriska linjen. Hitta rätt visuella uttryck för det och ha tålamodet att ta tag i de små detaljerna. Att vara självkritisk nog att tänka att det talade ordet är inte min naturliga arena så därför måste jag verkligen tänka på hur jag står och hur jag pratar. Då kan det komma en presentation som är uttrycksfull och stark på scen. Det är ett väldigt vanligt introvert fenomen. Det planerade talade ordet tycker jag är en introvert arena.

Den viktiga inkluderingen?

När man pratar om personlighetsdrag som räknas som något medfött och biologiskt så har det ändå blivit påvisat att man tänker på olika sätt. Ju mer introvert du är desto mer kritisk är du i ditt tänkande. I extroversion finns det mycket optimism. Bland introverta finns det mer av en reality check som kan vara bra ha så det blir gas och broms. I ett mångfaldsperspektiv så är det jättebra att blanda upp en ledningsgrupp. Det kan vara så att personlighetsmässigt är alla spontana och gillar alla nya idéer. Alla är känslodrivna och ingen tänker risker, Då kan det vara meningsfullt för processen att ta med introverta. Du får en större förmåga att tänka som grupp. Prestationen för gruppen blir bättre och sammanhållningen blir högre när man har olikheter i personlighetsdragen. även om vi tror att vi gillar dem som är som vi.

Av: Annika Hegardt
(Chef & Ledare 2021)


Sommarläsning

I sommar bjuder vi dig som läser HRnytt på fri läsning av Chef & Ledare Magasin. Nedan kan du ladda ner ditt magasin.

Ur magasinet:
Svante Gabrán berättar om resan med skönhetsvarumärket Xlash som blev en retailsuccé. Linus Jonkman går på djupet om vad som format honom i livet och reder ut begreppen introvert och extrovert ledarskap. Han ger oss en insikt i fördelarna med det introverta ledarskapet. I magasinet hittar du också krönika, forskning och trender. 

Trevlig sommarläsning!

 

 

Ladda ner din sommarläsning här

Chef & Ledare Magasin

Dela på Facebook : Det introverta ledarskapet
Dela på Twitter : Det introverta ledarskapet
Dela på Linkedin : Det introverta ledarskapet