Vad är bakgrunden till boken?
Vi kan observera att tanklöshet och tankeslöhet tycks breda ut sig i arbetslivet och trots mycket resurser fungerar mycket illa. Många anpassar sig till konventioner, hierarkier och regelverk. Funktionell dumhet är vanligt och det finns behov av att tänka till och uttrycka protest mot oproduktiva förhållanden i organisationer.
Jag håller massor med föreläsningar om ämnet och skrivit åtskilligt - både böcker och artiklar i dagstidningar. Många har efterfrågat mer om hur man kan göra. Borde inte vara så svårt men efterfrågan på konkret hjälp med att tänka efter utanför boxen och sedan handla - eller i alla fall kommunicera problem och ändringsförslag till andra - tycks stort.
Man skriver rapporter som ingen läser, sitter på möten
som inte leder någonstans...
Vad är det viktigaste budskapet med boken?
Vi måste bli bättre på kritisk reflektion och uttrycka resultat av sådan. Många är i dumhetsbranschen. Man förför, förenklar, håller på med tveksamheter som man ej reflekterar över. Åtskilliga följer hellre tropp än håller på egen integritet. Man skriver rapporter som ingen läser, sitter på möten som inte leder någonstans, kör med floskel-tung lallande positivitet. Sedan finns så många lagar och regler som man följer och som motverkar eget tänkande för att lösa problem. Ta ansvar utöver regelföljande och skråtänkande!
Varför är det så viktigt idag att företag uppmärksammar bättre organisationer?
Förmåga till kritisk reflektion verkar ha minskat i takt med ökad "mjuk" styrning av folk. Vi lever i en ytälskande tid, där det är lätt att bli mjuk i hjärnan av alla ledarskapsrecept och värdegrundsövningar. Många tänker men alldeles för snävt. Man följer regelverk och rutiner. Att tänka själv är jobbigt och riskabelt.
Vi har ju en mångfald samhällssektorer som fungerar illa - skola, sjukvård, polis, socialtjänst, delar av näringslivet. Man ropar på mer och mer resurser, vilket sällan hjälper. Om tillräckligt många skulle tänka till och ta ansvar för att plocka bort alla onödigheter och kontraproduktiva påfund skulle vi ha ordentliga resursökningar vad gäller kärnverksamhet och mycket bättre resultat.
Berätta mer om begreppet funktionell dumhet.
Grundproblemet med funktionell dumhet är oviljan och oförmågan att tänka utanför snäva ramar eller givna antaganden. Man tänker på föreskrivna sätt och följer konventioner. Man gör saker och ting korrekt enligt befattningsbeskrivning, professionens skråtänkande och enligt vad ledningen bestämt.
Bredare, självständigt tänkande utanför den byråkratiska boxen ägnar man sig inte åt. Frågor kring vad som är meningsfullt, leder till bra slutresultat är inget man funderar på.
Om du som företag ska börja se saker ur ett annat perspektiv, vad är det första steget?
- Genom att fokusera på reella problem
Slöseri med resurser är vanligt, liksom tröghet, mötesritualism, planfetischism, dokumentationsraseri, brist på feedback, svag integritet och tankeslöhet utanför vad som ingår i befattningsbeskrivning och konventioner. - Man kan ordna diskussionsmöten där folk ombeds i förväg
Tänk till, lyft blicken, ställ frågan: vad håller vi på med? Och där folk förväntas komma med exempel på snävtänkande och dysfunktionella förhållanden. - Man kan genomgående ställa frågor
Vad bidrar detta till? Är detta motiverat? Kan vi göra på andra sätt? Vad kan vi ta bort? Man kan också ha djävulens advokat.
Sedan ska man prata med andra och söka få igenom kritisk reflektion. Detta kan man sedan kommuniceras till andra, ledningar, staber mm. Men ofta kan man helt enkelt arbeta på klokare sätt. Skippa möten eller korta dessa, skriv bara rapporter som någon läser, följ rutiner när de är förnuftiga, annars inte etc.
Berätta lite om dig själv. Vem är Mats Alvesson?
Han är en universitetsperson, intresserad av kritisk reflektion och att uppmuntra integritet och självständighet - bristvaror i dagens arbetsliv och samhälle. Han jobbar nästan jämt - med forskningsprojekt, föreläsningar, skrivande av böcker och artiklar. Han har skrivit ca 40 böcker. De senaste behandlar hur vi kan bedriva kreativ och intressant forskning, skolans ledarskap (eller snarare bristen därpå) och dumhetsbekämpning.
Av: Annika Hegardt
