Mod och prestigelöshet
Krönika

Lästid : 5 min

Mod och prestigelöshet

Jag växte upp med en far som ofta visade att jag inte dög och med en mor som i stort sett ropade ”bravo!” till allt jag gjorde. Det gav mig svag självkänsla, men starkt självförtroende.

Föräldrarnas dubbla budskap har gjort det viktigt för mig med autenticitet. Med autentisk menar jag att man säger som det är, t.ex. står upp för sina åsikter eller erkänner när man har fel. Men gemensamt för många människor är att vi är ovana att prata öppet om oss själva och därför uppstår ofta starka känslor när vi gör det. Att vara öppen kan kräva mod. Även för mig som har skrivit en bok i ämnet.

När man är modig, bejakar man rädsla och risk. Man känner att man är rädd för att göra någonting men gör det i alla fall. För att man vill. Det kan gälla alltifrån att säga upp sig, ge feedback till en kollega eller att utöva sitt ledarskap till att säga ifrån när man tycker någonting låter tokigt. Eller att erkänna att man har fel. Ofta får rädslan för kritik, ifrågasättanden eller skadeglädje oss att avstå. Men att inte vara oss själva fullt ut kan påverka självkänslan negativt. Därför är det viktigt att träna mod. Enligt Brené Brown, doktor i sociologi och professor vid University of Houston Graduate College of Social Work, som bl.a. forskat på skam, är modets fyra hörnstenar sårbarhet, tydliga värderingar, tillit och kunskap om hur man reser sig. I mitt eget arbete med mod har jag upptäckt en femte – prestigelöshet. 

Prestige

Prestige är rädslan för att tappa ansiktet, d.v.s. rädslan för skam. Säkert har du varit med om att någon kollega haft fel och då det uppdagats kanske t.o.m. irriterat vägrat erkänna felaktigheten, trots att den är helt uppenbar. Allt för att slippa skämmas offentligt. På egen kammare klandrar sedan kollegan sig själv eller ondgör sig över sina arbetskamrater som var taskiga nog att komma med ifrågasättanden. Komfortzonen krymper och det kanske dröjer innan kollegan riskerar att ha fel igen. Bränt barn skyr som bekant elden. Naturligtvis har jag själv varit motvillig till att erkänna misstag och fel. Och sedan skämts för det i min ensamhet. När jag i stället bestämmer mig för att stå upp för att det blev tokigt, känner jag lättnad. En lättnad över att slippa gömma mig. Skam omvandlas till stolthet över att jag vågar visa mig sådan jag är. 

Skam

Skam handlar om att det är något fel på dig, att du inte är värd kärlek och gemenskap och förtjänar att bli avvisad från gruppen. Vi vill inte kännas vid skam och därför pratar vi sällan om den. Vilket är rent kontraproduktivt. Skam och prestige växer av tystnad och hemlighetsmakeri och du ger dem större makt över dig genom att blunda för att de finns. Lösningen är att öppna dig för personer som du litar på. När du vågar prata om det som är pinsamt och skämmigt för dig, kommer du märka att andra känner på samma sätt. Din komfortzon ökar och det blir lättare för dig att modigt stå upp för andra obekväma områden eller åsikter, oavsett om du har rätt eller fel. Utan att tappa ansiktet. Till slut kräver det inte ens mod, eftersom du har gjort det så många gånger att det har hamnat innanför din komfortzon. Det känns bra att vara sann och skam omvandlas till stolthet. Människor som visar sig sådana de är, utan att för den skull brista i omtanke om sin omgivning, blir också bra förebilder. Vilket är det bästa sättet att få andra att våga göra samma sak. Det är mycket bra, eftersom vi behöver fler modiga och prestigelösa människor på de flesta arbetsplatser runt om i hela världen.

Villkorslös kärlek ger självkänsla

Prestige finns i många människor, men inte alla. Om man har vuxit upp med att få kärlek utan att behöva prestera för den är man inte lika rädd för att tappa ansiktet. Villkorslös kärlek gör nämligen att man får stark självkänsla. Via uppväxten ligger vetskapen om att man är älskad i botten som en stabil grundplåt mot eventuella bakslag. Då är det lättare att vara modig och ta risker, eftersom ett misstag ses som en naturlig del av livet och ett sätt att lära sig nya saker på. I stället för att det skulle vara något fel på en som människa som man dessutom ska skämmas för. 

Alla människor kan utveckla mer prestigelöshet genom att skapa motståndskraft mot skam. Samtidigt tränar man upp sitt mod. Man övar på att acceptera rädslan och risken för dömanden, personlig kritik och skadeglädje genom att berätta för någon man litar på som lyssnar och bekräftar. Acceptans, samtal och bekräftelse leder till normalisering. Komfortzonen vidgas och skam omvandlas till stolthet. 

Träna upp din prestigelöshet

Berätta vad som får dig att skämmas

Alla som kan känna empati, kan också känna skam. De flesta av oss har känt sig pinsamma eller skämts. Välj ut någon som du har förtroende för och be denne att enbart säga ”tack för att du berättar” eller ”jag känner igen mig i din historia” då du delar. Ingenting ska fixas eller plåstras. Du blir inte hjälpt över att någon lägger huvudet på sned och försöker trösta dig då du visar sårbarhet.

Förstå vad som triggar skammen i dig

Är det att ha fel? Att känna dig exkluderad eller avvisad? När någon flinar åt dig? Dömer eller kritiserar dig? Någonting annat? Försök se bakåt i din uppväxt vad som eventuellt hände då, vilken tolkning du gjorde av händelserna och vad det haft för betydelse för dig i ditt liv. Berätta för någon du litar på.

Lyssna på andras berättelser

Erbjud dig att lyssna på andra på samma sätt. Om du får förtroendet, låt personen prata till punkt, ställ frågor om du inte förstår och bekräfta genom att säga ”tack för att du berättar” eller ”jag känner igen mig i din historia”.

Mer tips och träning hittar du i min bok ”Mera mod – bejaka din rädsla och våga mer”.

Joakim Muschött


Om Joakim Muschött

Joakim Muschött är Professionell Certifierad Coach och författare på Skifta Utveckling AB. Han har bl.a. skrivit en bok om mod och tillsammans med honom publicerar vi på HRnytt olika artiklar om mod och hur man kan träna denna värdefulla egenskap.