Varje år följer vi hur kvinnor mår i klimakteriet. I år bygger vår mätning på drygt 23 600 självskattningstest, och den största förändringen gäller inte ett symtom. Den gäller arbetet.
63 % av dem som gjort testet upplever att symtomen har påverkat arbetsförmågan. Det är en ökning från förra året, då siffran var 56 %. Symtomen i sig är ungefär lika vanliga som förra året, men fler märker av dem på jobbet.
Det här är inte en grupp i utkanten av arbetsmarknaden. Den vanligaste åldern bland dem som gjorde testet var 45–49 år, och 61 % var under 50. Det är kvinnor mitt i yrkeslivet, ofta med lång erfarenhet, ofta på väg in i eller redan i ledande roller. Det är medarbetare ni har investerat i och inte har råd att tappa.
Problemet är att det inte ser ut som klimakteriet
Den gängse bilden av klimakteriet är vallningar. Men i vår årliga mätning hamnar vallningar först på sjunde plats av tio symtom. Det vanligaste är förändrat psykiskt mående, och där handlar det framför allt om mental utmattning, försämrat minne och koncentration.
I årets enkät till drygt 1 500 kvinnor ställde vi en kompletterande fråga: vilka besvär förstod du hade med klimakteriet att göra först i efterhand? Nästan varannan, 49 %, svarade hjärndimma och minnesproblem.
För en arbetsgivare är det en viktig insikt. Om kvinnan själv inte kopplar ihop symtomen med klimakteriet gör sannolikt inte hennes chef det heller. Det som syns på jobbet är något annat: en medarbetare som tappar fokus, glömmer saker i möten, verkar trött eller tvivlar på sig själv. Det tolkas som stress, som utmattning eller som att hon inte längre “orkar”. Och då blir åtgärderna fel, eller uteblir helt.
Dessa symtom kostar
Vi har inga svenska siffror på vad klimakteriet kostar arbetsgivare, men internationella beräkningar ger en fingervisning. Forskningsorganisationen RAND har beräknat att klimakteriesymtom kostar amerikanska arbetsgivare minst 5,4 miljarder dollar per år i frånvaro, minskad arbetstid och uppsägningar. RAND betonar att det är en nedre gräns: tidig pensionering, uteblivna befordringar och byte till sämre betalda jobb ingår inte.
Kostnaden finns alltså redan i de flesta organisationer. Den syns bara inte som en egen rad i budgeten, utan gömmer sig i sjukfrånvaro, personalomsättning och kompetens som försvinner.
När behandlingen inte finns på apoteket
Allt fler söker hjälp för sina klimakteriebesvär, och allt fler får hormonbehandling. Men i år har vi sett en ny stressfaktor: behandlingen går inte alltid att få tag på.
Årets enkät riktade sig till kvinnor som använder hormonbehandling. Bland dem som tar östrogen via huden har 96 % mött ett restnoterat läkemedel det senaste året. Två av tre har fått leta på flera apotek, och var femte har under en period stått helt utan sin behandling.
Det påverkar mer än själva symtomen. 88 % av dem som drabbats känner oro och stress över att bli utan medicin, och var tredje uppger att symtomen kom tillbaka eller förvärrades. Att jaga läkemedel mellan apotek, boka nya läkartider och byta preparat tar tid och energi, ofta under arbetsdagen.
För arbetsgivaren innebär det att en medarbetare som har hittat en fungerande behandling inte alltid kan räkna med att den håller. Symtom som var under kontroll kan komma tillbaka utan förvarning. Det är ytterligare ett skäl till att stödet på jobbet inte kan bygga på att problemet redan är löst.
Klimakteriet är en arbetsgivarfråga
När nästan två av tre upplever att arbetsförmågan påverkas är det inte längre en fråga om enskilda individer. Det är en arbetsmiljöfråga.
Det finns nu också ett ramverk för det. Den internationella standarden ISO 45010 ger vägledning för hur arbetsgivare kan ta med menstruation och klimakteriet i det systematiska arbetsmiljöarbetet, på samma sätt som andra faktorer som påverkar hälsa och arbetsförmåga.
Det behöver inte vara komplicerat. Tre saker gör stor skillnad
- Utbilda chefer och HR.
Inte i medicinsk kunskap, men i att känna igen att klimakteriet kan se ut som stress eller koncentrationssvårigheter, och i hur man tar samtalet. - Gör stödet tillgängligt.
Se till att medarbetare vet vart de kan vända sig, till exempel via företagshälsovården eller vårdförsäkring, och att det är okej att göra det. - Ta in klimakteriet i arbetsmiljöarbetet.
I riskbedömningar, policyer och rutiner för anpassning. Flexibla arbetstider, pauser och möjlighet till distansarbete räcker långt och visar att ni bryr er.
Kunskapen om klimakteriet har aldrig varit större. Nu behöver den också nå arbetsplatserna. För de arbetsgivare som tar steget finns mycket att vinna, och en hel generation erfarna och drivna medarbetare att behålla.
Elin Emanuelsson, vd och medgrundare av Womni
