De senaste åren har varit en berg- och dalbana för medarbetare. Geopolitisk turbulens, ekonomisk osäkerhet och en pressad arbetsmarknad har skapat ett tillstånd av ständig osäkerhet. Många företag har under den här tiden lovat sina anställda något i stil med: "När det vänder, så kommer ni också att få ta del av det." Problemet är att osäkerheten inte har försvunnit – och de löften som gavs har inte infriats.
Resultatet? En tyst nedtrappning – quiet quitting.
Det grundar sig ofta i negativa upplevelser på jobbet.
Men när medarbetare under för lång tid befinner sig i ett passivt överlevnadsläge, kan det eskalera. Bägaren rinner över, och det som började som en stilla protest blir plötsligt en hämndaktion: revenge quitting.
Revenge quitting handlar inte bara om att säga upp sig, utan om att medarbetaren tar kontrollen. Det är medarbetarens sätt att “ge igen” och grundar sig ofta i negativa upplevelser på jobbet som utbrändhet, brist på erkännande eller en oengagerande arbetskultur.
Randstads senaste arbetsmarknadsundersökning, Workmonitor 2025, visar att 56 % av arbetstagare i Sverige är beredda att lämna sitt jobb om de inte trivs och att 41% skulle säga upp sig om de inte höll med om ledningens åsikter eller ställningstaganden – en ökning från 33% föregående år.
Det är en väckarklocka för företagen.
Om ni inte tar dialogen, riskerar ni inte bara att förlora era medarbetare – i värsta fall tar de även ert rykte med sig. Det kan gå så långt som att medarbetaren aktivt försöker exponera företaget i dålig dager – via inlägg på LinkedIn, recensioner på jobbsajter eller i värsta fall genom att medvetet försöka skada företaget.
Varför händer det?
Quiet quitting var ett stilla rop på hjälp. Medarbetaren drar sig undan extrauppgifter och gör bara det som är absolut nödvändigt, men stannar kvar på arbetsplatsen. Det är en tyst protest mot en upplevd obalans mellan sin arbetsinsats och belöning från arbetsgivaren.
Men om detta tillstånd pågår för länge – och man fortsätter att lova något som aldrig infrias – kan det utvecklas till öppen frustration. Medarbetaren går från att lämna arbetsplatsen i tystnad till att göra det med ett brak.
Det handlar om relationer – inte bara flexibilitet
Hybridarbete och flexibilitet borde i teorin göra det enklare att skapa trivsel. Men det har också gjort det svårare för arbetsgivare att läsa av hur medarbetarna faktiskt mår.
Avståndet har ökat – inte bara fysiskt, utan också mentalt.
Ledare kan inte längre förlita sig på att "inga nyheter är goda nyheter". En medarbetare som verkar nöjd idag kan imorgon lägga upp ett långt LinkedIn-inlägg om sin besvikelse. Det kräver ett mycket mer proaktivt förhållningssätt till dialog och välmående.
Våga tala om verkligheten
Många företag är rädda för att förlora medarbetare. Men paradoxalt nog är det just rädslan för att ta tag i problemen som skapar de största problemen.
Vi måste våga prata med våra medarbetare om att ”solen inte skiner varje dag”. Arbetsmarknaden är inte perfekt, företagen är pressade – och det är medarbetarna också. Vardagen är inte alltid rosenröd, men det är okej. Det är just därför dialogen är så avgörande. Om vi inte pratar om verkligheten, så tar medarbetarna saken i egna händer – och då är det för sent.
Vad kan företag göra?
För att undvika att quiet quitting eskalerar till revenge quitting behöver företag ta tre viktiga steg:
- Var ärlig med verkligheten
Släpp tomma löften. Om ni inte kan erbjuda löneökningar, karriärmöjligheter eller andra förbättringar – säg det ärligt! Transparens bygger förtroende. - Ta dialogen i tid
Quiet quitting är en signal, inte slutstationen. Om en medarbetare drar sig undan – fråga varför. Håll enskilda samtal där trivsel står högst upp på agendan. - Avsluta på ett schysst sätt
Om en medarbetare ändå väljer att lämna företaget – se till att avskedet blir värdigt. Exitintervjuer och outplacement-program kan bidra till att personen inte lämnar arbetsplatsen med bitterhet.
Medarbetare vill göra skillnad
I slutändan handlar det om syfte och engagemang. De flesta går inte till jobbet för att "fuska med insatsen". De vill göra skillnad. Men om de inte känner att deras insats uppskattas – eller om de ständigt blir lovade något som aldrig infrias – så uppstår frustration. Och frustration kan bli farligt när den får fritt spelrum.
Revenge quitting är inte en oundviklig konsekvens – det är snarare ett symptom på bristande dialog. Så frågan är: Vågar ditt företag ta snacket – innan det är för sent?
Nima Astanehdost, vd, Randstad
Om Nima Astanehdost
Nima Astanehdost tillträdde som vd för Randstad Sverige i januari 2024. Hans resa inom Randstad började redan 2002, och han har sedan dess haft flera ledande roller inom företaget. År 2016 utsågs han till vd för Randstad Danmark, innan han tog sig an sitt uppdrag i Sverige. Under hans ledarskap har Randstad stärkt sin position som en av de främsta aktörerna inom rekrytering och HR-tjänster.
