Alla pratar om psykologisk trygghet och mod.
Men ingen vågar säga det obekväma högt.
Välkommen till den tysta eran av svenska arbetsplatser som saknar riktigt mod.
Minns ni när feedback var något man faktiskt gav – och inte bara pratade om på en kickoff med fruktfat och en keynote om "growth mindset"?
Idag räcker det med ett snedsteg, en dåligt formulerad kommentar, eller att du ifrågasätter en "fel" norm i fel kanal eller till fel person – så är det som om någon trycker på mute.
Du får sitta kvar på kontoret, men ingen ser dig längre.
Du är inte sparkad – du är bara... inte inbjuden.
Välkommen till den svenska versionen av cancel culture
Där ingen bränner dig offentligt – de bara slutar bjuda in och involvera dig. De kallar det trevlighet och att det att vara schysst är i högsäte.
Och nej, det händer inte bara på sociala medier eller i Oxford (där Alexander Rogers – en student som anklagades men aldrig dömdes – till slut tog sitt liv efter social utfrysning).
Det händer i våra svenska fikarum, i våra Slack-kanaler, på våra ledningsgruppsmöten.
Tystnaden har blivit vår största maktutövning.
Vår arbetskultur: PK + konflikträdsla = emotionell avveckling
Vi vill gärna tro att vi är inkluderande. Men ofta betyder det i praktiken: "säg inget som skaver".
Vi säger att vi värderar ärlighet – men bara om den levereras silad genom tre lager konsensussås.
Vi säger att vi vill ha feedback – men bara om den är exakt så fluffig som vi själva skulle ha uttryckt den.
Vi pratar om psykologisk trygghet – men vi klarar knappt av vanlig mänsklig ärlighet. Eller nån som är bättre än oss själva
Och det är där cancelkulturen får fäste:
När vi hellre tystar än samtalar. Fryser ut istället för att ta det svåra mötet.
Lärandekultur kräver mod – inte bara värdeord
En lärande organisation överlever inte utan friktion.
Vi behöver skava lite – inte för att bråka, utan för att tänka bättre och klart tillsammans.
Det är ingen slump att några av de mest innovativa företagen i världen – Netflix, Basecamp, gamla goda Pixar – bygger sina kulturer på radikal ärlighet. Jag har haft förmånen att jobba nära några av dem.
De tränar folk på att ge feedback direkt – inte anonymt.
De har slutat be om "snälla" svar – de ber om sanningar men inte ljug. För att kunna växa.
Och vet du vad? Det måste vi också – särskilt nu när AI kommer ta över allt det förutsägbara.
AI gör det ännu viktigare att vara människa – och modig
När AI kan göra det mesta snabbare, bättre och billigare – vad är det som blir kvar?
Det mänskliga.
Samarbete. Konflikter. Skav. Kreativitet.
Mod, psykologisk trygghet och lärande är inte bara "soft skills" längre – det är överlevnadsförmågor i ett AI-drivet arbetsliv.
Men mod är inte ett värdeord. Det är en muskel.
Och vi tränar den inte genom att tysta varandra, utan genom att våga prata, också när det är jobbigt.
Tänk om vi i stället för att tänka:
"Aj, det där kändes inte helt 2025... bäst att distansera mig och aldrig ta en lunch igen."
Faktiskt sa:
"Vad fan menar du med det? Eller: Jag blev osäker på hur du uttryckte dig där – kan vi prata om det?"
Framtidens ledarskap kräver ryggrad – inte bara empati
Vi behöver chefer och ledare som vågar stå kvar när det blåser.
Som fattar att det ibland är omtanke att vara obekväm.
Som förstår att en AI kan analysera vad som sagts – men aldrig varför det blev tyst i rummet efteråt.
Mod handlar inte om att vara högljudd.
Det handlar om att ta det svåra samtalet innan någon brinner inne.
Att säga:
"Får jag vara helt ärlig nu?" – och sen stå kvar när svaret kommer.
Vad behöver HR och chefer göra konkret?
- Skapa ett "säg det som det är"-rum
Regelbundna samtal där människor får öva på att ge och ta emot obekväma reflektioner. Låt det vara klumpigt. Det måste inte vara perfekt. - Gör tydligt att feedback inte är samma som attack
Feedback är en gåva för lärande – inte ett karaktärsmord. Träna team i skillnaden mellan kritik och cancel. - Backa den som vågar vara först
När någon säger det där alla tänker men ingen vågar yttra – stå bakom dem. De modiga får inte brinna upp. - Släpp idén om "felfria varumärken" internt
Medarbetare måste inte vara perfekta – de måste vara lärande. Även en sned formulering kan vara en öppning till något större. - Utmana era värdeord med verkliga dilemman
"Vi är öppna, modiga och respektfulla" – jättebra! Men vad händer om någon säger något öppet som andra tycker är obekvämt? Öva på det.
Slutord: Lite mindre perfekta, lite mer mänskliga
Vi kan inte bygga framtidens arbetsplatser med gårdagens tystnadskultur eller logik
Vi kan inte förvänta oss innovation, AI-anpassning och kreativitet om vi samtidigt straffar mänsklighet.
Vill vi ha organisationer där människor utvecklas? Då måste vi göra plats för hela människor.
Med tvekan.
Med kantighet.
Med passion.
Med misstag.
Mod i arbetslivet börjar inte med ett strategimöte.
Det börjar med att någon vågar säga det där som skaver – och får respekt för det. Inte tystnad eller måste ha avsked
Vi måste bli bättre på att säga fel – så att vi kan göra rätt tillsammans. AI kommer aldrig våga åt oss. Det är fortfarande vårt jobb!
Må väl i sommar!
Mercedes Nadjafi Interim & Fractional Leader
Om Mercedes Nadjafi
Mercedes Nadjafi Holmgren är strategikonsult och ledare med över 15 års erfarenhet inom strategi, innovation, AI och hållbar transformation. Hon har arbetat globalt med allt från offentlig sektor, tung industri till techjättar och startups, och hon sitter även i styrelser globalt där hon bidrar med sin strategiska bredd och framtidsblick.
Mercedes är särskilt engagerad i framtidens ledarskap - där teknik möter mänskliga värden. Hon har alltid arbetat tvärdisciplinärt, något hon menar är helt avgörande för att organisationer ska kunna möta framtiden med AI och emergin tech på ett framgångsrikt sätt.
Hon har dessutom lång erfarenhet av upskilling, reskilling och att stötta organisationer i nödvändiga mindset-skiften var hon varit mer i görandet för att framtidssäkra bolag
Så - ta tag i Mercedes om ni vill framtidssäkra er organisation. Besök henne på LinkedIn
