Men när fundamentet nu är lagt. Nu när de flesta organisationer åtminstone i principen står bakom idén om lika värde så är det rimligt att ställa en ny fråga:
Är det dags att gå från likhetsfokus till behovsfokus i könsfrågan?
När likhet blir en begränsning
Historiskt har jämförelsen mellan män och kvinnor varit ett kraftfullt verktyg. För det är genom att bevisa att kvinnor kan prestera lika bra som män, som dörrar för kvinnor öppnats i arbetslivet.
Men i ambitionen att bevisa likhet har vi ibland tappat bort olikheter.
När vi säger att kvinnor ska ha “samma förutsättningar som män” utgår vi ofta från mannen som norm. Arbetslivets struktur (arbetstempo, möteskultur, prestationskrav, synen på tillgänglighet) är i hög grad byggd utifrån en kropp som följer en cirkadiansk rytm som inte påverkas av menstruationscykler, graviditet, klimakterium eller hormonella svängningar.
Frågan är inte om kvinnor klarar detta system. Det gör de. Men frågan är om systemet är optimalt utformat för alla.
Kvinnohälsa blir en arbetsmiljöfråga, inte en privat angelägenhet
Inom vården ser vi tydligt konsekvenserna av att likabehandling ibland tolkats som identisk behandling. Kvinnor har historiskt fått vård baserad på data och forskning som inte är baserad på kvinnokroppen.
Samma logik finns i arbetslivet.
Arbetslivet är idag inte optimalt utformat efter en kropp som genomgår klimakteriebesvär, PMS, PMDS och andra hormonella förändringar. Vi vet idag att hormonella förändringar påverkar koncentration, sömn, energi och psykisk hälsa.
När vi reducerar dessa frågor till privata problem riskerar vi att missa:
- Produktivitet tapp.
- Ökad sjukfrånvaro.
- Onödiga uppsägningar.
Att erkänna och särskilja kvinnors biologiska behov är inte ett steg bort från jämställdhet. Det är ett steg mot precision. Även i arbetsmiljöarbetet.
Och manshälsa då?
Att få till ett behovsbaserat perspektiv gäller även män. Män har högre självmordstal, söker vård senare (om ens alls) och lever med en samhällsnorm som ofta försvårar att prata om psykisk ohälsa. I arbetslivet ser vi konsekvenser i form av bland annat beroendeproblematik och tyst isolering.
Vi behöver inte börja behandla män mer som kvinnor. Utan dem behöver stöd som är anpassat till de faktiska utmaningar de möter.
Behovsanpassning är inte motsatsen till jämställdhet. Det är en mognadsfas vi nu är redo för.
Från millimeterrättvisa till hållbar prestation
Vi ser dagligen hur hormonell hälsa påverkar arbetsförmåga, ledarskap och arbetsmiljö.Vi möter kvinnor som lämnar ledande positioner på grund av obehandlade klimakteriesymtom. Vi möter organisationer som vill agera men saknar språk och struktur. Vi möter HR-chefer som förstår att frågan är större än individen.
Kanske har vi nått en punkt där vi vågar säga:
- Lika värde betyder inte identiska behov.
- Hållbar prestation kräver biologisk förståelse.
- Jämställdhet i arbetslivet måste inkludera kroppens realitet.
Vi har ägnat decennier åt att slipa ner skillnader för att passa in i samma struktur. Kanske är nästa steg att skapa arbetsplatser som rymmer olikhet, utan att värdera den.
Frågan till HR och ledning är därför: Är vi redo att gå från millimeterrättvisa till behovsbaserad hållbarhet?
Ida Åqvist. Commercial Director, Womni
Om Womni
Womni är en digital vårdtjänst som ger kvinnor snabb tillgång till specialistvård, och en kunskapspartner som hjälper arbetsgivare bygga hälsosamma, jämställda och hållbara arbetsplatser.
Vi vill vara ledande inom hormonhälsa, med särskilt fokus på klimakteriet - ett område där alltför många kvinnor länge har lämnats utan rätt kunskap och stöd.
Womnis systerbolag Manwell erbjuder motsvarande vård för män. Genom medicinsk expertis inom urologi, hormoner, livsstilsmedicin och prevention hjälper Manwell män att möta vanliga hälsoutmaningar - som låg energi, nedsatt sexuell funktion, vattenkastningsbesvär och åldrandets effekter.
