När jag känner frustrationen, inser jag att det börjar just där. Med mig. Människor som arbetar inom de här frågorna, sådana som jag, måste förklara bättre, för fler. Jag börjar här, i ett försök att ge oss en bättre startposition. För den psykiska hälsan är förvisso ett samhällsproblem men den har inte en lösning. Den innehåller många dimensioner. Jag övertygad om att vi kommer kunna vända trenden, men bäst resultat möjliggörs genom att vi först reder ut vad som är vad.
1. Vi börjar med begreppen*
Enkelt förklarat, det används många olika begrepp. Ibland rätt, ibland fel och ibland en blandning. I tidningar, inbjudningar, workshops, insatser med mera. Förvirring delux.
Ni vet även hur dagens medielandskap fungerar. Det skrivs artiklar och sociala media-inlägg, det delas, svaras och följs upp med rewrites. Men allt som oftast inom psykisk hälsa tycks dessa många röster inte ens handla om samma saker. Och då faller det ju på sin egen orimlighet att dessa diskussioner ska bli särskilt högt flygande eller resultera i någon särskilt givande output. Speciellt eftersom de inblandade parterna inte ens vet att de inte pratar om samma sak. Liksom dialoger sällan blir särskilt spänstiga om någon pratar/skriver om sin syn på datorer medan en annan svarar och följer upp med sitt perspektiv på data.
2. En blandning av teori och känsla
Evidensbaserad kunskap och statistik måste vara grunden i förbättringsåtgärderna. Det för att optimera möjligheterna till bättre utfall. Då menar jag, hur fungerar egentligen varelsen människan? Vad rent biologiskt stressar våra hjärnor och varför? Hur ter sig några av de vanligaste psykiatriska diagnoserna? Vad vet vi idag faktiskt bäst fungerar att möta folk i kris?
Det finns oerhört mycket att lära sig inom det här ämnet. Jag står personligen längst fram i leden och hejar på om hur mycket vi har att vinna på att höja kunskapsnivån.
- Vi förstår oss själva och varandra bättre.
- Vi får också en vägvisning i hur vi ska agera och kraften att göra det.
- Sist men inte minst, ökad kunskap ingjuter mod.
För ibland måste man, precis som Astrid Lindgren säger genom Jonatan i Bröderna Lejonhjärta, "göra sådant man inte vågar för annars är man ingen människa utan bara en liten lort"
När det kommer till människor ska man dock vara medveten om att det inte går att förlita sig för strikt till manualer, för det kommer alltid att skilja sig åt beroende på personer, situationer och relationer. Det går inte att bortse från att personlighet, erfarenhet, historik, kemi, sammanhang och roller spelar in.
Ditt samtal kring din oro för din medmänniskas accelererade alkoholintag kommer förmodligen skilja sig åt beroende på om din medmänniska är din mamma, din partner eller din kollega. Vi behöver därmed kunna teorin men också implementera det i vår egen verklighet och vara öppna för improvisation.
3. Vill vi bli bättre så måste vi träna
Ska vi jobba förebyggande. Bli bättre på att förmedla vårt eget mående och finna och fånga upp våra medmänniskors mående här och nu och framåt, så måste vi träna. Det är också ett praktiskt och mänskligt ämne vilket innebär att vi behöver träna i praktiken och på varandra. Ingen har någonsin blivit bättre på att rida, åka skidor, matlagning eller odling genom att enbart läsa de tillhörande böckerna.
I ämnet psykisk hälsa jobbar vi ibland även emot vår natur och kultur. När vi mår dåligt till exempel så tror vår hjärna att vi fortfarande lever i en flock på en savann, där det vore fullständigt galet att berätta om vårt mående och på så sätt riskera att bli utslängda ur flocken och därmed lika med döden. Därtill har kanske någon förälder sagt åt dig, ”att problem i familjen det frågar man inte om. De får folk lösa själva”.
Vi måste med andra ord, lära om, lära nytt och faktiskt jobba ibland emot vad våra gener säger oss. Något som inledningsvis instinktivt känns fel, kommer efter lite träning att kännas som det enda rätta. Så hoppfullt! Men fortfarande är de allra flesta av oss fortfarande nybörjare och vi måste tillåta oss att vara lite snälla mot både oss själva och andra medan vi övar.
4. Finns förutsättningarna?
Sedan får vi inte glömma bort de faktiska miljöerna. Jag tror personligen att vi har massor att vinna på att arbeta på individnivå. När många personer flyttar sig lite grann så blir det stora skillnader på totalen. Vårt eget ansvar för oss själva och varandra kommer resultera i magi på flocknivå. Men(!) oavsett om det handlar om skolan, idrottsanläggningen eller i företaget spelar miljön en betydande roll. För stora arbetsgrupper, otillräckliga resurser, för lite tid kommer att påverka. Hur mycket en person än tränar sin löpning, är det väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att springa snabbt, effektivt och hållbart över tid - om underlaget är allt jämnt kasst.
Med kärlek, Helena
Vill du läsa mer likt ovan rekommenderar jag min bok Hantera livet – psykisk hälsa i praktiken
Skriv till helena@alwaysmind.se
Om Helena Reje
Helena föreläser, utbildar och konsulterar inom ämnet psykisk hälsa. Helena är mån om att höja den allmänna kunskapsnivån och hitta konkreta förhållningssätt till vår privata och professionella situation där de teoretiska kunskaperna blir användbara i praktiken. Det ska vara lätt att göra rätt. Hon tror på att små förflyttningar gör stor skillnad. Samt att vill vi bli bättre så måste vi träna, på varandra!
Helenas engagemang grundar sig i att hon på nära håll har varit med om den psykiska ohälsans yttersta konsekvens - suicid. Vilket gör att hon är både orädd och kunnig kring frågor som rör människors mörker. Däremot arbetar hon idag proaktivt. Hur vi som individer och medmänniskor till varandra kan värna om vårt ljus och skapa resurser nog att klara av att behålla lågan när livets oundvikliga prövningar kommer.
Om Always Mind
Always Mind hanterar, utbildar och vägleder inom psykisk hälsa. Vi är övertygade om att det är medmänniskorna i vardagen som har de bästa förutsättningarna för att fånga upp och inledningsvis ta om hand om det psykiska måendet.
Därför arbetar vi för att höja den allmänna kunskapsnivån samt inge ork, ord och mod till psykisk första hjälpen. Som en del i det arbetet har vi tagit fram konceptet; tala, fråga, lyssna och respektera.
