Är din SOS en annan än din ICE?
PUBLICERAD 7/3/2025
Lästid ca 4 min
Krönika

Är din SOS en annan än din ICE?

I telefonboken har många lagt in en ICE. Den person vi önskar att någon ringer om det händer oss något. Men frågan är om det är samma person vi själva ringer när det är haveri i vårt inre maskineri?

I Sveriges Radios Kropp & Själ (4e februari) hörde jag Magnus Johansson som är kurator och tillförordnad enhetschef för regeringens nya nationella telefonjour Hjälplinjen - numret dit människor kan ringa när de behöver någon att prata med. Efter att de drog igång satsningen i december 2024 ringer människor dygnet runt, flest på kvällarna.

Magnus berättade hur personer ringer om alla möjliga livsproblem för att mötas av en röst som lyssnar. Ett möte frikopplat från det vardagliga sammanhanget. Ofta händer ganska mycket redan vid ett första samtal. Viktigaste samtalet enligt Magnus. Det är hans egen reflektion baserad på erfarenheter med en karriär där han har kunnat arbeta och följa människor i samtal över längre tid. Han berättar att på frågan till klienten om vad som har betytt mest under deras tid ihop svarar många, “Att jag tog det första steget”.

Vilket säger något om både hur svårt det kan vara att ta kontakten och även vad den första kontakten kan spela för en avgörande roll. En sådan här nationell hjälplinje gör förhoppningsvis att ett sådant steg kan kännas närmare. Så tack och bock för Hjälplinjen (telefonnummer 90 390).

Vem är vem?

Jag som älskar att ta det forskningen säger eller andra beprövade metoder inom psykisk hälsa och plocka in det i våra vardagliga kontexter, kan inte låta bli att undra då. Kanske kan vi med samma tänk stärka upp vårt eget psykologiska skyddsnät? Finns vår egen personliga psykiska SOS-kontakt redan i den befintliga telefonkatalogen?

Många upplever nämligen att det är lättare att berätta om sin måendesituation för någon som befinner sig en bit ifrån. Någon som vi förvisso känner oss trygga med men som har en slags fysisk/psykisk distans. Det finns nämligen en inte helt oviktig poäng i att denna person som för en stund får fungera som en psykologisk livboj inte är densamma individ som vi sedan ska äta middag med. En vetskap som kan avdramatisera situationen, relationen och dialogen. Med andra ord kanske din SOS-person inte är densamma som din ICE-kontakt?

En avlastande livboj

Förmodligen är det värt att skrolla igenom telefonboken.

Vilka känner du?
Hur känner du dem?
Finns det någon som du vill bjuda in som din psykologiska SOS?

Är det din vän, kollega, syskon, kusin, granne eller kurskamrat? Kanske är det en ömsesidig SOS-relation, ni byter med varandra? Sätt upp en gemensam önskan om förhållningssätt. Hen ni ringer när ni behöver en tillfällig ventil. En paus.

Hen som lyssnar och inte dömer. Hen som kan ringa dig, pysa ut och lägga på. För att sedan försvinna ut i sin vardag igen. Simma vidare en tid bland sina roller, förväntningar, relationer, engagemang och ansvar. Ni fungerar som varandras avlastande livboj i måendet då och då. Inte för att ni har glömt hur det är att simma, inte heller för att ni inte längre vill simma. Utan för att ni behöver ta några minuter där ni kan hänga fritt. Berätta på riktigt hur ni mår. Är sanna utan masker och kulisser. För när allt kommer omkring är det få som i vardagens farvatten fejkar att de mår dåligt. Medan ganska många spelar spelet att allt är okej.

Var rädd om dig, Helena

Läs mer på HRnytt:

Psykiska ohälsans vara eller inte vara?

Hållbara människor - ingen one man show


Om Helena Reje

Helena föreläser, utbildar och konsulterar inom ämnet psykisk hälsa. Helena är mån om att höja den allmänna kunskapsnivån och hitta konkreta förhållningssätt till vår privata och professionella situation där de teoretiska kunskaperna blir användbara i praktiken. Det ska vara lätt att göra rätt. Hon tror på att små förflyttningar gör stor skillnad. Samt att vill vi bli bättre så måste vi träna, på varandra!

Helenas engagemang grundar sig i att hon på nära håll har varit med om den psykiska ohälsans yttersta konsekvens - suicid. Vilket gör att hon är både orädd och kunnig kring frågor som rör människors mörker. Däremot arbetar hon idag proaktivt. Hur vi som individer och medmänniskor till varandra kan värna om vårt ljus och skapa resurser nog att klara av att behålla lågan när livets oundvikliga prövningar kommer.

Om Always Mind

Always Mind syftar till att hantera, utbilda och vägleda inom psykisk hälsa – välmående och ohälsa. Vi är övertygade om att det är medmänniskorna i vardagen som har de bästa förutsättningarna för att fånga upp och inledningsvis ta om hand om det psykiska måendet. Därför ämnar vi höja den allmänna kunskapsnivån samt inge ork, mod och ord till medmänsklighet. Som en del i det arbetet har vi tagit fram konceptet Psykisk första hjälpen; Tala, fråga, lyssna och respektera.

Always Minds psykiska första hjälpen-tavla

author.name
pen

Helena Reje

VD och grundare Always Mind