Jag har alltid varit intresserad av psykisk hälsa, åtminstone långt före det att jag visste att det var paketerat som just så. Förmodligen beror det på att jag tidigt förstod att jag bestod av både ljus och mörker. Något jag idag vet är en naturlig del av att vara människa.
Att min mamma däremot var något annat än enbart ljus, tänkte jag nog aldrig riktigt på. Hon var en sådan där riktig lejonmamma. Starkast och bäst på allt hon tog sig för. Hon var modig, rolig och färgstark. En person som jag alltid visste skulle finnas där. Något hon också ofta påtalade för mig och mina tre syskon.
Men innanför eller snarare bortom alla de färglada färgerna som vi runtomkring mamma fick lära känna henne med, brottades hon även med ett inre mörker. Hur utåtriktad, social och omtyckt min mamma än var, förblev hon ensam i sin inre kamp. En strid som hon tillslut förlorade. Mörkret släckte mammas ljus. Och mamma stannade därmed sin egen tid.
Intresserad till engagerad
Min mammas bortgång är idag tio år sedan och mycket har hänt sedan dess. Jag har gått från att vara intresserad till engagerad inom ämnet psykisk hälsa. Jag har kartlagt samt hämtat in kunskap från såväl vetenskapen som min befintliga omvärld. Jag skrev en bok, Det hon aldrig sa, och började föreläsa om mina erfarenheter. Det är framförallt mina föreläsningar jag har att tacka för att jag har kommit så nära mänskligheten. Berättelser från unga, äldre, kvinnor och män har fått mig att förstå att medmänniskan är en viktig resurs. Förmodligen den allra viktigaste.
Vi kan inte alla vara läkare eller psykologer, det är inte det jag säger. Dessa finns redan, tack och lov. Men lika självklart som att vi instinktivt plåstrar om det uppskrapade knät, lika trygga vill jag att vi ska bli med vår närvaro och inledande hantering av den psykiska ohälsan. Det var därför jag skapade den psykiska första hjälpen-tavlan. På tavlan finns stödet för en medmänsklig närvaro; tala, fråga, lyssna och respektera. Men med en QR-kod med länk till professionella vårdkontakter.
Blåsa en stund
Varför min mamma inte berättade för oss kommer jag aldrig helt att få veta. Det berodde förmodligen på den personen hon var, de erfarenheter hon hade med sig och förmodligen även den tid hon levde i. Men på grund av att mamma inte berättade för oss, förlorade hon en stor del av sina möjligheter att bli hjälpt. Och krasst sett så saknade vi runtomkring henne kunskapen att hjälpa. Som det var då, fanns inte heller referenspunkten suicid i våra liv.
Min förhoppning är att mitt engagemang och Always Minds psykiska första hjälpen-tavla ska bidra med ork, ord och mod till medmänskligt stöd. Oavsett om det är vi själva eller någon i vår omgivning som är drabbad. Kanske orkar just du berätta? Kanske finner någon annan mod till att fråga? Kanske behöver den aktuella personen vidare hjälp in i vården? Eller så behöver ni bara dela er tid en stund, och kanske med några ord blåsa lite lätt så att det onda sakta gör mindre ont.
Med kärlek, Helena Reje
På HRnytts redaktion har vi satt upp den psykiska första hjälpen-tavlan. Här finns stödet för en medmänsklig närvaro; tala, fråga, lyssna och respektera, med en QR-kod med länk till professionella vårdkontakter. Skaffa Always Minds psykiska första hjälpen-tavla
Om Always Mind
Always Mind syftar till att hantera, utbilda och vägleda inom psykisk hälsa – välmående och ohälsa. Vi är övertygade om att det är medmänniskorna i vardagen som har de bästa förutsättningarna för att fånga upp och inledningsvis ta om hand om det psykiska måendet. Därför ämnar vi höja den allmänna kunskapsnivån samt inge ork, mod och ord till medmänsklighet. Som en del i det arbetet har vi tagit fram konceptet Psykisk första hjälpen; Tala, fråga, lyssna och respektera.
