Julen är en tid laddad med traditioner, gemenskap, presenter, godsaker och ledighet. En tid där sociala medier, fikarum, företagsfester, korridorsnack med mera domineras av samtal med förväntan och drömmar om jul och nyår. För alla…
…känns det som. Men julen är inte inkluderande för alla. Åtminstone inte känslomässigt. Vi vet att jul och nyår tvärtom, är den tid på året som fler än annars upplever ensamhet och utanförskap. En tid då den psykiska ohälsan ökar och så även dödstalen med den.
Ett vanligt missförstånd, är att suicid drabbar någon långt ifrån oss. Någon utan vänner och sammanhang, på en avlägsen bro någonstans i ett vacuum. Men det är inte så. Hon och han som just nu befinner sig i ett tungt svårnavigerad smärtsamt mörker, finns förmodligen här mitt ibland oss. På samma kontor, vid samma middagsbord, i publiken på skolans avslutning, på grannglöggen och så vidare.
Det är just det här som gör den psykiska ohälsan så dödlig. Dess förmåga att verka osynligt. Dess möjligheter till att dölja. Den gemensamma okunskapen bland oss som får oss negligera eventuella signaler.
Därför säger jag nu:
- Är det DU som är drabbad, snälla försök att finna den där extra orken, ordet och modet att berätta för din omgivning hur du upplever din situation. För jag lovar att de vill hjälpa dig, men tyvärr måste du först hjälpa dom att förstå.
Du behöver inte säga allt, men börja med ett litet pip. Får du inte det gensvar du behöver, pip igen, lite högre. Kom igen! Hör dom dig inte, skit i alla sociala normer och koder, lägg dig ner och skrik. Det kommer vara värt det! DU är värd det! - Är det istället så att DU misstänker att det är någon i din omgivning som just nu tampas med något, oavsett vad, våga fråga.
Fråga hur personen mår, bjud in, inkludera, engagera flera. Lita på dina känselspröt, våga (som min kloka kollega och kompis Marie Niljung säger) vara lite empatiskt påträngande. Försök genuint förstå hur din medmänniska just nu har det. Berätta att och hur hon eller han är värdefull!
Vi kan inte misstänka att alla i vår omgivning ska dö, det är inte det jag säger. Men det jag säger är att vi har ett ansvar gentemot oss själva och varandra att uppmärksamma våra inre måenden före dess att det för sent 🤍.
Med önskan om en kärleksfull jul
Helena Reje
Läs mer på HRnytt:
Hållbara människor - ingen one man show
Smäll en dörr eller kasta kastruller!
Om Helena Reje
Helena föreläser, utbildar och konsulterar inom ämnet psykisk hälsa. Helena är mån om att höja den allmänna kunskapsnivån och hitta konkreta förhållningssätt till vår privata och professionella situation där de teoretiska kunskaperna blir användbara i praktiken. Det ska vara lätt att göra rätt. Hon tror på att små förflyttningar gör stor skillnad. Samt att vill vi bli bättre så måste vi träna, på varandra!
Helenas engagemang grundar sig i att hon på nära håll har varit med om den psykiska ohälsans yttersta konsekvens - suicid. Vilket gör att hon är både orädd och kunnig kring frågor som rör människors mörker. Däremot arbetar hon idag proaktivt. Hur vi som individer och medmänniskor till varandra kan värna om vårt ljus och skapa resurser nog att klara av att behålla lågan när livets oundvikliga prövningar kommer.
Om Always Mind
Always Mind syftar till att hantera, utbilda och vägleda inom psykisk hälsa – välmående och ohälsa. Vi är övertygade om att det är medmänniskorna i vardagen som har de bästa förutsättningarna för att fånga upp och inledningsvis ta om hand om det psykiska måendet. Därför ämnar vi höja den allmänna kunskapsnivån samt inge ork, mod och ord till medmänsklighet. Som en del i det arbetet har vi tagit fram konceptet Psykisk första hjälpen; Tala, fråga, lyssna och respektera.
Always Minds psykiska första hjälpen-tavla
