Aktivitetsbaserade arbetsplatser har blivit norm och fick en rejäl skjuts av pandemin. Snabbfotad, flexibel och agil är honnörsord i min bransch, kommunikationsbranschen, och den som inte hakar på det senaste är livrädda för att bli passé.
På byrån jag är VD på var vi inte direkt snabba med att införa aktivitetsbaserade arbetsplatser men nu har vi testat det i två år, vilket betyder att det är dags för en utvärdering. Sammanfattningsvis kan jag säga att det inte har varit direkt dåligt eller ineffektivt, men inte heller gynnsamt.
Nu vill vi ha trygghet, fatta så få onödiga beslut som möjligt och ägna all kraft på arbetstid åt att leverera.
De fria platserna gjorde inte medarbetarna friare. De valde ofta samma plats, dag in och dag ut. Ibland med lite variation men den valda platsen var aldrig långt ifrån den man suttit på dagen innan. Kanske var det invanda mönster eller en längtan till det återkommande som gjorde att den efterlängtade rotationen och dynamiken uteblev.
En amerikansk studie visar att vuxna människor fattar 35000 beslut varje dag. För svenska tjänstemän är ett av de besluten tydligen vilken skrivbordsplats de ska välja idag. Ett ganska onödigt beslut kan tyckas om det finns utrymme till en arbetsplats för varje medarbetare.
Världen är orolig, konjunkturen låg och koldioxidutsläppen höga. Nu vill vi ha trygghet, fatta så få onödiga beslut som möjligt och ägna all kraft på arbetstid åt att leverera. Rikta vårt fokus dit det gör störst nytta. Som VD är det mitt ansvar att se till att mina medarbetare får så stort utrymme för det som möjligt.
Vem vill jobba på ett tomt kontor?
Så förutom fasta sittplatser har vi också fasta kontorsdagar. Att vara på kontoret ”valfria tre dagar i veckan” byttes mot att vi alla är där på måndagar, onsdagar och torsdagar. För vem vill äta på en tom restaurang? Och vem vill jobba på ett tomt kontor? Inte jag i alla fall.
Av: Maria Hazard VD på pr-byrån Obeya
