För det första, så har jag sagt det, spel och lek är i många språk samma ord. Det är vi i Norden som delar upp det. Tittar jag sedan på ordet träning så använder vi det ofta om när spel och lek blivit tråkigt. Men i grunden har jag svårt att komma på spel och lek som inte skulle kunna vara träning. Kull är intervaller på ett mer kul sätt och en övning i jakt.
Kurragömma en övning i kamouflage. Monopol har en fascinerande bakgrund i att ha skapats som spel för att lära folk att kapitalism handlar om att alla andra förlorar långsamt. Maffia eller Förrädarna är en psykologisk övning i grunden. Lek är helt enkelt träning – specifikt kul träning.
Vilken träning är lättast att genomföra? Troligen den som är mest kul.
Fråga vilken PT som helst vilken träning som har bäst effekt och ett av de vanliga svaren är ”den träning som blir av”. Vilken träning är lättast att genomföra? Troligen den som är mest kul. Det är grundtanken till att jag när jag bygger övningar gör dem roliga i första hand, sedan lägger jag till det pedagogiska, för det är enklare än att göra tvärtom och göra en pedagogisk övning och sedan göra det kul.
I en säljkurs tog jag med mig brädspelet Catan för att lära ut förhandling och tillgång och efterfrågan. För jag har märkt att en bra taktik i spelet är att göra många affärer och det var en insikt många i gruppen behövde få. Klassiskt brädspel, vad jag vet, inte designat för pedagogik, men insikterna i reflektionen efter var just det som pedagogen som haft kursen innan mig inte fått fram under fem heldagar av teoriundervisning.
För att prestera på topp måste du träna mycket.
Men hur ska vi prioritera att träna, vi har ju jobb att göra. Det var i en säljkurs jag första gången hörde någon göra liknelsen med proffsidrottare, hur kort tid de spelar match jämfört med tränar. Sensmoralen är att för att prestera på topp måste du träna mycket. Trots det så ser jag säljare som gör nästan alla misstag ute hos kund, inte på träningen. Ofta gör de om misstagen också, för att ens stanna upp och reflektera och justera misslyckade mönster uppleves som onödigt att prioritera.
Vi inser nog att även när vi är vuxna så behöver vi lära oss nytt hela tiden.
I slutet står jag med frågan om varför vi inte vågar säga att vi har spel, varför är vi rädda för att leka. Vi vet nog att barn leker för att träna sig för vuxenlivet. Vi inser nog att även när vi är vuxna så behöver vi lära oss nytt hela tiden och träna färdigheter och förmågor för att de inte ska försämras, precis som vi behöver träna våra muskler och kondition om vi vill leva länge.
Jag tror att det är prestigens fel, vi går runt och spelar seriösa och vuxna, vågar inte erkänna att vi behöver öva saker fortfarande, inte vill ses som att vi slösar tid på att bli bättre. Ironin är att vi går runt och lajvar och leker att vi är mer mogna och seriösa än vi är.
Det här vill jag utforska med er, därför en artikelserie om seriösa spel.
Gunnar /föreläsare om vad som är kul, men också speldesigner av pedagogiska spel
(Del 1 i en artikelserie om spel och lärande.)
Om
Gunnar Söderberg jobbar med människor och grupper genom att designa upplevelser som hjälper dem att växa. Både som en inspirerande föreläsare som får publiken med sig och som ser till att deltagarna tar med sig lärdomar som de använder i vardagen.
Gunnar har en bakgrund som säljare och chef, kombinerat med att ha arbetat hos förbunden Ledarna och Unionen. Han har även verkat som speldesigner och tagit gamification till en ny nivå och hjälper till med både skrivna och oskrivna regler som skapar en bättre social arbetsmiljö och en produktivare arbetsplats. Det kan vara allt från 45 minuters inspiration till ett par halvdagar med övningar som hjälper till att skapa en bättre arbetsmiljö.
Du hittar mer information om Förbättringsverket här
