Borde fler unga ta ett pausår innan de börjar med högre studier?

Foto: Cecilia Mannheimer

Borde fler unga ta ett pausår innan de börjar med högre studier?

I dagarna får tusentals unga besked om de har kommit in på sin drömutbildning. Men kanske är det inte dem som inte kom in vi ska tycka synd om. Kanske har de just fått en möjlighet att skaffa sig något som kommer att göra dem ännu starkare när de en dag står med sitt examensbevis i handen.

I dagarna får tusentals unga besked om de har kommit in på den utbildning de hoppats på. Till er som fått ett antagningsbesked – stort grattis. Men jag vill också säga grattis till er som inte kom in. Jag vet att det kanske känns märkligt att höra just nu. Besvikelsen är verklig, särskilt när vännerna firar sina studieplatser. Men ett oväntat pausår behöver inte vara ett bakslag. Tvärtom kan det bli ett av de viktigaste åren inför ett långt arbetsliv.

Vi har länge diskuterat hur unga snabbast möjligt ska ta sig genom utbildningssystemet. Men när vi samtidigt vet att arbetslivet blir längre än någonsin tidigare borde vi kanske ställa en annan fråga. Hur ger vi unga den bästa starten? Är det verkligen viktigast att börja studera så fort som möjligt – eller att vara bättre förberedd den dag man kliver ut på arbetsmarknaden?

På Randstad möter vi varje dag arbetsgivare som rekryterar nya medarbetare. Självklart är utbildning avgörande i många yrken, men när flera kandidater har likvärdiga examina är det sällan examensbeviset ensamt som avgör vem som får jobbet. Det är ofta den som redan har visat att hen kan ta ansvar, samarbeta med andra och omsätta sina kunskaper i praktiken.


Det är därför jag menar att vi borde börja se annorlunda på pausåret.


Ett aktivt pausår handlar inte om att skjuta upp livet. Det handlar om att börja leva det. Den som arbetar under sitt pausår lär sig sådant som ingen föreläsningssal kan lära ut – att ta ansvar, möta kunder, lösa problem, samarbeta med kollegor och förstå hur en arbetsplats fungerar. Det är erfarenheter som följer med långt efter att det första jobbet är avslutat.

Men ett pausår handlar om mer än arbete. För många är det första gången man står på egna ben. Man får ansvar för sin egen ekonomi, lär sig planera sin vardag och upptäcker hur det är att fatta beslut som faktiskt får konsekvenser. Man lär känna sina styrkor, men också sina svagheter. Och kanske viktigast av allt – man får tid att fundera över vilken utbildning och vilket yrkesliv som faktiskt passar. Att lägga ett extra år på att välja rätt är betydligt bättre än att lägga flera år på en utbildning som senare visar sig vara fel. Det gynnar både individen och samhället.


Men ansvaret ligger inte bara hos de unga. Det ligger också hos arbetsgivarna.


Vi talar ofta om att unga saknar erfarenhet. Men erfarenhet är inget man har – det är något man får. Och någon måste vara beredd att ge den första chansen. Om ingen öppnar dörren till det första jobbet kommer ingen heller att kunna bygga den erfarenhet som arbetsgivarna efterfrågar.

Randstads Employer Brand Research visar att 64 procent av svenska arbetstagare anser att en trevlig arbetsmiljö är en av de viktigaste faktorerna när de väljer arbetsgivare. Lika många lyfter fram balansen mellan arbete och fritid som avgörande. För unga som tar sina första steg in i arbetslivet blir det extra viktigt. Den första arbetsplatsen formar inte bara ett CV – den formar också bilden av arbetslivet.

Samtidigt visar undersökningen att endast 48 procent av yngre medarbetare upplever att deras arbetsgivare lever upp till förväntningarna när det gäller utvecklingsmöjligheter. Det borde vara en väckarklocka för alla arbetsgivare. Den första chefen är ofta den person som visar vad ett gott ledarskap innebär i praktiken. En bra ledare gör mer än att fördela arbetsuppgifter. Hen ger återkoppling, bygger självförtroende och hjälper människor att utvecklas. Det första jobbet är därför sällan det viktigaste jobbet i karriären – men det kan vara det mest avgörande.

Vi behöver därför sluta tala om pausåret som en reservlösning för den som inte kom in på sin utbildning. I stället borde vi börja se det som en investering. En investering i arbetslivserfarenhet. I självständighet. I ansvarstagande. Och i människor som står betydligt bättre rustade den dag de tar examen och kliver ut på arbetsmarknaden.

Till er som just nu fått besked om att ni inte kom in på utbildningen ni hoppades på vill jag därför säga: Se inte det kommande året som ett misslyckande. Se det som en möjlighet att arbeta, resa om ni har möjlighet, prova olika jobb och lära känna er själva. För när ni en dag står där med examensbeviset i handen kommer ni inte bara att ha en utbildning. Ni kommer också att ha något som många arbetsgivare efterfrågar redan från första dagen – erfarenhet.

Cecilia Mannheimer, ansvarig för rekrytering och bemanning på Randstad Sverige

Dela: